Gospel på fullsatt arena trots publikbrist
Konsert: Magnus Bäcklund, Emma Bogren, Support Choir och kompbandPlats: Badhusparken i Piteå, lördag kvällPublik: Inte ens 50 personerLängd: Två timmar
Support Choir, med solisten Emma Bogren och körledaren Desirée Öhman, kompades av, förutom egna pianisten Daniel Boström, ett fyrmannaband.
Foto: Erik Westergren
Kören, som inte är knuten till någon församling utan förenas i kärlek till gospelmusiken, fick sin start i ett vardagsrum för åtta år sedan då Desirée Öhman gavs uppdraget att lära ett par vänner sjunga. Och att körledaren själv är en kraftfull solist bevisas då hon bredbent tar sig an "Somebody believed". Över lag är det gott gung och flinka a capellan "Everybody’s talking about heaven", hör till låtarna som jag gärna bevittnar akustiskt vid tillfälle, för den blir alldeles särskilt misshandlad av ljudanläggningen.
Magnus Bäcklund inleder inte oväntat sitt set med melodifestivaldängan "The name of love", fast utan flöjt och läderbyxor, och gör också U2: s "Pride (In the name of love)", trots att det saknas "3 980 personer i publiken för att det ska kännas rätt". Men värmlänningen är makalös på att med humoristisk självdistans tackla publikbristen. Han vinkar mot virtuella åhörare läääängst bak på arenan och visar att han har både Bonovibrato, tryck och omfång att kombineras med Jocke Hellgrens Edge-delayade gitarr. Och eftersom han redan kört sin "Burn", inlevelsefullt brinnande vid scenkanten, får vi även en Deep Purple-låt. Men i stället för "Burn" blir det alla luftgitarristers våta dröm, och tänk nu efter: när hörde du senast "Smoke on the water" i livesammanhang, bortsett från i ett öltält? Det mångsidiga bandet med bland andra Robert Svensson på klaviatur och Jonas Lindgren på bas gör ett fint jobb med att skapa rockmusik i stället för dryckesmuzak. Gott spel, helt enkelt!
42-åriga schlagerveteranen Bäcklund är en kameleont som anpassar stämma och vibrato efter låt. Således låter "The only thing that looks good on me" som Bryan Adams och medleyt med "If I only knew", "Kiss" och "She’s a lady", så långt det nu är möjligt, som Tom Jones. Gäst- och skönsjungande Emma Bogren får en kyss på kinden, ett rodnadsframkallande "du är go’ du"och ett halvt löfte om att få följa med på någon turné. För Bäcklund följer närmast en höstturné som, med hjälp av ett niomannaband, berättar historien om just tjuren från Wales och konceptet som först låter tveksamt kan, att döma av det smakprov vi får, bli riktigt lyckat.
Efter att vi "fjollfalsettat" oss genom Rongedals "Just a minute" avslutas kvällen som sig bör med en rungande "Oh happy day" och de 3 980 personer som inte var på plats får skylla sig själva om de inte hade en lycklig dag.
GOSPEL
Så jobbar vi med nyheter