Göran Rosenberg föddes 1948 i Södertälje och boken om hans pappa utgår därifrån eftersom det är där hans egna minnesbilder börjar.
- Pappa och mamma började sina liv på nytt där, sedan de överlevt Auschwitz, och jag växte upp där.
- Min ambition med boken var långt ifrån att berätta om Auschwitz, jag ville skriva en bok om min pappa, förklarade Göran Rosenberg.
Han sa att allt annat folk läser in i det han skrivit är redskap för att levandegöra pappan på hans villkor, vilket i boken sker genom ett barns ögon.
Göran Rosenberg förklarade att han ville skildra ett möte mellan två världar, barnets och pappans, men tillade självkritiskt att det måhända hela resulterade i en bok om ett icke-möte.
Ändå förstår han sina föräldrar bättre nu - allt de inte orkade minnas som inte heller kan glömmas, deras barndom som han aldrig fick höra något om, pappans motsägelsefulla personlighet.
- För att se min pappa var jag tvungen att göra mig till ett barn och ställa mig vid hans sida, för det är så jag minns honom.
- Jag har försökt hitta tillfällen där vi möts och episoder som illustrerar förnimmlese av mörker och kyla, sa Göran Rosenberg.
Förståelseforskning
I andra delen av boken tar han avstamp i ghettot, där föräldrarnas gamla värld förintas. För Ordmåns publik förklarade han att han valde att börja där eftersom han inte kunde börja i pappans barndom som ingen längre kände till.
- För att försöka förstå vad min pappa bär på måste jag gå till väga som författare, forskare och historiker.
- Jag frågade mig vid vilket tillfälle människorna i ghettona förstod vad som verkligen hände. Det finns många tillfällen före Auschwitz när moralvärden och mänskliga relationer försvinner och allt ställs på huvud, sa han och gav ett hårresande exempel.
Göran Rosenberg har också utforskat vad som hände när 30 000 överlevande kom till Sverige efter påtryckningar från FN:s flyktingorgan UNRWA och de allierade.
- Att hitta material som speglar den perioden är svårt och det var en stor överraskning för mig hur lite som dokumenterats.
- Jag tror att det har att göra med avstånd och främlingsrädsla, Sverige hade inte förstått att en ny tid brutit in, sa han och läste några av de artiklar och ledare han i hittat och som är allt annat än upplyftande läsning.
Denna bakgrund påverkade naturligtvis hans föräldrar. I kombination med känslan av skuld för att ha överlevt och behovet att motivera sin överlevnad, ledde det till ambitioner.
- Pappa var väldigt ambitiös och i grunden en ljus person med vilja, hopp och tro.
-Därför tycker jag inte att det här är en mörk berättelse, men de skuggor som följer honom tränger igenom även hos mig, sa Göran Rosenberg.
Motsägelser
Slutet av boken handlar om varför pappan drabbades av hjärnskakning efter ett våldsamt bråk, med tilltagande huvudvärk och mardrömmar som följd.
Göran Rosenberg läste högt om att han inte får ihop den ångestfyllda rösten i natten, med den lätthet och lekfullhet som annars präglar pappans personlighet.
Om att de rastlösa aktiviteterna och obändiga ambitionerna inte går ihop med tröttheten och de ständiga läkarbesöken.
Påminnelse
Nu ser han tydligt det pappan inte tillät någon att se.
- Jag har haft anledning att fundera på vad boken är för något, eftersom den fått sådant genomslag, sa Göran Rosenberg.
Bland annat har han kommit fram till att eftersom han lyckats komma sin pappa och hans berättelse nära, kan också läsaren göra det.
Han inser också att Auschwitz är en del av förklaringen, trots att det inte var om det han ville berätta.
- Vi känner att vi borde minnas den delen av vår historia, eftersom den berör oss alla. Det hände här, i ett samhälle som vårt.
- Auschwitz är en påminnelse om att vi under vissa omständigheter är i stånd till vad som helst.
- I den meningen befinner vi oss alla på väg från Auschwitz för all framtid. Boken blir en del av en påminnelsekultur som berör nya generationer på djupet.