Glödande solon med Gary Moore

Det är som att komma till Skattkammarön utan spade, som att vänta på jultomten och få besök av påskharen. Gary Moore har ett stort antal hårdrockess i rockärmen, men håller sig till bluesen. Visst håller han ångan uppe med få undantag under närmare en och en halv timme, men jag kan ändå inte låta bli att sakna "Over the hills and far away", "Victims of the future", "Out in the fields" och faktiskt ett gäng andra låtar.

Nåja, det han förlorar i låtval tar han delvis igen på sitt framförande. Han är en precis och eldfängd gitarrist och vare sig han väljer en telecaster eller Les Paul som vapen så får han dem att blöda. Jag lyssnar med stort intresse på det ömsom råa, ömsom bländande vackra gitarrspelet, vare sig det är i nya, raska "Down the line" eller i evighetsversioner av John Mayalls "Have you heard" och fina avslutande "Parisienne walkways".

Bandet, bestående av Pete Reece, bas, Ric Martin, keyboards, och gamle Thin Lizzy-kumpanen Brian Downey bakom trummorna, gör ett fint jobb och känns sammansvetsat, men det är ingen tvekan om att det är på scenens vänstra halva som kvällens stjärna håller till.
Han känns lite reserverad till en början, trots bra drag i det musikaliska framförandet. Mot slutet blir det både slängkyssar (!) och konstaterandet "tack så mycket. Ni har varit en underbar publik". Samspelet med åhörarna är fint och den möjliga rubriken "Gary No Moore" får jag spara till framtiden.

Bluesklassikern "All your love" kommer i värdig version och allra bäst är en mycket känslosam "Don’t believe a word". Lizzy-klassikerns upptempoavdelning får publiken att koka.
"Still got the blues"-melodin besvaras med en spontan applåd från kvällens största publik - en mogen, entusiastisk skara som dricker öl ur plastflaska, sjunger med och lirar luftgitarr. (Jag hinner tänka att detta är Flakasands bluesfestival på steroider.) Trots att rösten är i bra skick lyckas han dock med att rutinmässigt kraxa bort sin största hit genom tiderna. Synd.

På det hela taget en gedigen spelning. Lite träig på något ställe, men med en centralgestalt som spelar med stor glöd och passion för bluesen. Det kan inte den grinigaste pudelrockare ta ifrån honom.
KONSERT

Glödande solon med Gary Moore

Konsert: Gary MoorePlats: Beach partyt, Pite havsbadLängd: En timme och 25 minuterPublik: Uppåt 7 000 på området. Glad och stannande.