Videon är inte längre tillgänglig
PITEÅ
I konkurrens med 108 konstnärer från hela världen, fick koreografen Jeanette Langert uppdraget att skapa ett verk med publik interaktion. Uppdragsgivare är landets enda nationella turnénätverk för samtida dans, Dansnät Sverige. 13 arrangörer är inblandade i projektet som producenter. En av dem är Dans i Nord med säte i Piteå.
Jeanette Langert har intresserat sig en hel del för August Strindbergs pjäs "Fröken Julie" eftersom den berör ämnen som kön, klass, sexualitet och makt. "Jean" är hennes tredje verk på temat och det består av två delar.
Maktens rum
Först ett publikt möte på en plats där det vistas mycket folk, men som vanligtvis inte förknippas med dans. I Piteå fick tingssalen representera herrgården som maktens rum, med ett tiotal närvarande.
Efter en introduktion med tre dansare som agerade med små rörelser i total tystnad efter att ha placerat ut publiken i lokalen, följde en diskussion. Den utgick från den franska filosofen och idéhistorikern Paul-Michel Foucault (1926-1984) som anses vara en av 1900-talets främsta tänkare.
I Piteå närvarade inte koreografen, men det gjorde bland andra Johan Sehlberg som är doktorand i filosofiskt tänkande vid Södertörns högskola, samt koreografiassistenten Dag Langeborg som också är en av dansarna som gestaltar betjänten "Jean".
Kartor och siffror
Den förstnämnda knöt ihop utvecklingen av det disciplinära tänkandet (som ett sätt att utöva makt) med den klassiska balettens födelse. Professionell dans förknippas ju med både disciplin och självdisciplin.
– Dansen speglar den nya ordning som växer fram under senare delen av 1700-talet på ett så tydligt sätt, sa Johan Sehlberg.
Dag Langerborg bekräftade att Jeanette Langert ständigt arbetar med dessa frågeställningar.
– Hon bygger successivt upp rörelser och kartsystem enligt en sifferkombination som vi dansare förflyttar oss efter. Till slut har vi flera kartor av disciplin och makt att förhålla oss till, för att sedan arbeta tematiskt med karaktärer och problematik.
Nationell diskussion
På frågan om varför de involverade tar konceptet "Jean" för diskussion på elva platser i Sverige, från Malmö i söder till Piteå i norr, svarade Dag Langerborg att det är ett sätt att tydliggöra de klassiska normerna om manligt och kvinnligt.
– Att problematisera den manliga blicken och vad den gör med vårt samhälle är alltid högaktuellt.
Efter en så pass djup diskussion inför en föreställning, stod det klart att dansarna fått ut en hel del av att vara med i projektet. Men måste publiken förstå allt det där med självbespegling, självkännedom, rörelsemönster och maktstrukturer?
– Nej, intygar dansaren Timo Nieminen.
Publiken behöver alltså nödvändigtvis inte veta ett dugg om Foucault eller koreografens intentioner.
–Man kan bara komma och njuta av föreställningen helt enkelt, säger Timo Nieminen.