Festivalris - och ros

Matteifestivalen som pågått i Luleå de senaste fyra dagarna, blev en konstnärlig braksuccé. Och att redan första året ha mästarkurser, öppna för alla, med sådana storheter som Birgitta Svendén och Kurt Elling, visar dessutom på höga ambitioner när det gäller att bidra till den sångliga tillväxten. Vad artisterna själva tycker vet jag inte, men orkestern och dess dirigent skrattade och log sig igenom både repetitionerna, själva operan, den klassiska konserten och tiden däremellan.
Oväntade infall mitt i all högtid, som att Rekyl gjorde en överraskningsspelning i lilla konsertsalen efter operapremiären mitt i natten, är förstås kul bara för dem som var med. Men det säger något om atmosfären.

Organisatoriskt finns däremot invändningar. En sådan sak som att jag inte såg röken av ett färdigt program förrän vid insläppet till operapremiären, bidrog till exempel till att det blev ett fel i recensionens faktaruta. Det lösa blad som informerade om att rollen Donna Anna skulle sjungas av Angela Rotondo fanns inte med. Därför missade jag att ändra i brådskan, trots att jag såg att det inte var Carmela Remigio som stod på scenen.
Ingen har sagt något om det. Istället undrar alla hur PT som enda tidning kunde ha recensionen dagen efter och inte behövde vänta tills på lördagen som alla andra. Sen trycktid, god planering och tålmodiga arbetskamrater är svaret.

En större skandal är att biljetterna till jazzkonserten var svindyra. Antagligen var det därför konsertsalen bara var halvfull, trots en megastjärna på scenen.
Norrbottensmusiken har sålt en konsert till Matteifestivalen som satt biljettpriset: Mellan 375 och 570 kronor beroende på var i salongen man sitter. I Stockholm kostade biljetterna mellan 150 och 325 kronor och i Umeå 160. Varför Luleåpubliken skulle betala mycket mer finns ingen bra förklaring till, för det hade givetvis varit betydligt bättre om salongen varit full.
En annan gigantisk miss är de 70 platser som stod tomma på premiären, trots stor efterfrågan på biljetter. Kulturens hus skyller på teknikfel.
Jag vill också passa på att be om ursäkt för att bokstäverna d och i föll bort i intervjun med Lasse Zilliacus. När han beskriver sina arbetsuppgifter står det i lördagstidningen att han regerar. Det gör han förvisso, men det ska naturligtvis stå redigerar.
Hur som helst ser jag redan fram emot nästa Matteifestival om två år och jag vet att jag inte är ensam.