Explosivt men tio år för sent
Konsert: MillencolinPlats: Södra hamn-scenen, Luleåkalaset, fredag kvällPublik: Utspridd och långt ifrån den största Södra hamnspublik man settLängd: En timme i högt tempo
Nå, det vi förlorar på förseningskarusellen tar Millencolin förstås igen på skatepunkgungorna. Drygt 20 låtar inklusive mellansnack på en explosiv timme, fyra eller fem (jag tappar faktiskt räkningen) byten av backdrop på samma tid och ett oräkneligt antal punksparkar ut mot publiken. Några ballader? Ja, en givetvis - "The ballad". Halvvägs in i setet hänger sångaren Nikola Sarcevic som väntat på sig akgitarren och ger oss det närmaste en allsångsklassiker Millencolin kan komma. Men Sarcevics bristande kvaliteter som vokalist (soloalbumet "Lock-sport-krock" var ingen höjdare) kombinerat med en grumlig ljudupplevelse innebär att det inte blir speciellt minnesvärt. Redan glömt faktiskt. Men snart förlåtet.
Mina tjuvlyssnande öron snappar upp ett "guuu' så enformigt". Jag kan förstå kommentaren och det krävs riktigt inbitna fans för att tycka att den här konserten är det mest fantastiska som drabbat Södra hamn. Jodå, det klättras på Fredrik Larzons trumset, hans blastbeats är sanslösa och det är gott röj längst fram vid scen. Men för att hitta stora mängder Millencolinfans måste man bege sig till surfvänligare miljöer som Australien eller Kalifornien - på den svenska musikkartan var bandet som störst någon gång när de senast spelade på en Luleåfestival, 1995 års upplaga av Sjöslaget. Så visst tänker väl Kalasarrangörerna i krokigaste laget när skatepunkarna avslutar fredagskvällen istället för den i princip klara, men till slut skippade, bokningen Kent? Hur kan det förstnämnda bandet passa in i festivalens familjeinriktning men inte det sistnämnda? Kostnadsfråga, visst! Men fortsätter artistprogrammet vattnas ut i den här takten är det snart bara chokladhjul, Guitar Hero och ankrace kvar att roa sig med.
Det irriterar mig också att jag får vänta förgäves på det ständiga soundtracket "Move my car" till mina forna glansdagar som misslyckad skateboardåkare. Ett knippe andra låtar från "Life on a plate" blir det visserligen och under både "Bullion" och "Olympic" blir jag rejält sugen på att testa en "meloncollie" ut från handikapprampen. Millencolins inlägg i miljödebatten är annars det mest hörvärda: "Låt fisken leva!" med tillhörande låt från samlingen "Ge fan i våra vattten". SKATEPUNK
Så jobbar vi med nyheter