En solskenshistoria om snällhetens stålman
Gästspel: "Solen bor i Karlstad. En liten show om Thore Skogman"Plats: Norrbottensteatern, Luleå, scen 3, onsdag kväll.Skådespel och manus: Nicholas Olsson. Dragspel: Pär UlanderRegi: Johan HuldtScenografi och kostym: Richard Andersson.Tid: En timme och 40 minuter med paus.
Om alla Thore Skogmans
1 243 sånger transformeras till 12 punkters text, blir det två kilometer låtar. En sträcka ingen svensk artist ens är i närheten av, missionerar Nicholas Olsson som tog Thore Skogmans parti mot sin egen släkt redan som åttaåring. Men det var inte förrän i 30-årsåldern han öppet vågade erkänna sin musikaliska passion, eftersom det var så många som tyckte att Thore Skogman var höjden av tönteri.
Publiken tas på promenad utefter låtarna som hela svenska folket kan utantill, plus någon mindre känd. Det är som om paret på scenen vill överbevisa eventuella tvivlare om att det inte bara handlar om kvantitet utan också om kvalitet: Viktiga samtidskommentarer, rent av poesi, finns att upptäcka bland det trallvänliga.
Säga vad man vill om huvudpersonen, men han kunde sjunga både rent och vackert. Det vore för mycket att säga om Nicholas Olsson, men poängen med hela Thore Skogmans universum är att det inte spelar någon roll, det är glädjen till musiken som räknas. Och att vara snäll. Eftersom Nicholas Olsson är en bra skådespelare är han bra på att deklamera låttexterna och resten sköter Pär Ulander galant.
Monologerna om hur Thore Skogman följt Nicholas Olsson genom livet, hänför inte bara mig utan även den övriga publiken som skrattar, sjunger med, och nickar igenkännande åt det trösterika i den glädje och energi som förmedlas. Humorn drattar aldrig över till buskis, däremot finns det stråk av djupaste allvar och klassmedvetenhet i den här fina föreställningen.
Musikteater
Så jobbar vi med nyheter