– Att vara med på första repetitionen inför ett uruppförande tycker jag är viktigt så att det inte blir några missförstånd. Jag är med så mycket jag kan vid sådana tillfällen och nu kommer jag att ha ett par dagar på mig. Min fru följer alltid med, hon är min sekreterare, säger Nils Lindberg.
Tradition från Dalarna
Sin 80-årsdag firade han i söndags, 9 juni, i Gagnef kyrka. Då framförde orkester, kör och solister, med honom själv vid pianot, Gagnefkantaten som han skrev på 1980-talet.
– Vi tänkte att det blir bättre att fira så här, än att alla ska komma hem till mig. Kantaten bygger på traditionella låtar från Gagnef-trakten, säger Nils Lindberg.
Detsamma gäller det nya stycket för Orgel Acusticum och kammarorkestern.
– Temat är traditionellt, från Dalarna. Jag har utgått från en gånglåt från Leksand och en hornåt från Gagnef, som jag bygger vidare på med eget. Jag tyckte det var enklast att göra så eftersom jag fick beställningen ganska sent, i början på året.
– Jag har inte haft lång tid på mig, men jag fick fria händer.
Flera hundra verk
Nils Lindberg har skrivit musik för alla slags instrument, solister och orkestrar, även en hel del för orgel. Hans signum är att han kan blanda jazzinfluenser med folklåtar och klassiska tongångar till en egen Lindbergsk stilart som alla tycks gilla – såväl i Sverige som utomlands. Men helt gränslös är han inte, slår han fast:
– Datormusik kommer jag aldrig att göra, det är mig helt främmande. Jag vill ha levande musiker som framför mina verk.
Hur många verken hittills är vet han inte på rak arm, gissar på ”allt mellan 500 och uppåt 800”. Trots det är han bombsäker på att han skulle känna igen allihop om han hörde dem helt apropå.
– Ja, absolut, vartenda ett!
Inspirationskällor
Angående genreblandningen i kompositionerna säger Nils Lindberg att han inte blandar medvetet, utan att det bara blir så:
– Blandningen tänkte jag inte på tills jag läste en recensent som tyckte att influenserna i mina verk kommer från tre olika håll.
– Jag har ju vuxit upp med spelemän, sedan tagit högskoleexamen i klassisk komposition för bland andra Lars-
Erik Larsson och Karl-Birger Blomdahl och spelat mycket med jazzmusiker. När jag sätter mig ner och skriver musik blir det därför som det blir.
Nils Lindberg är alltjämt mycket aktiv både som pianist och kompositör.
– Jag arbetar ganska mycket. I maj hade jag bland annat ett uruppförande med Radiokören och senast i dag fick jag ännu ett beställningsverk.
– Piano spelar jag en hel del, men inte lika mycket som förut och det betyder att jag måste träna tekniken mer för att inte bli stel i fingrarna. På midsommarafton ska jag till exempel ha en kyrkokonsert.
Minnesvärt samarbete
Nils Lindberg har flitigt turnerat i Norrbotten, inte minst i sin ungdom.
– Under några år på 1960-talet var jag Gunnar Wiklunds pianist och då var vi mycket i Norrbotten.
Senast Nils Lindberg gästade länet var i mitten på 1990-talet när han åkte på en stor turné med sitt ”Requiem för sångsolister, blandad kör och utvidgat storband”.
– Då stannade vi i Boden och Luleå.
På frågan vad han helst minns från sitt rika musikliv, svarar Nils Lindberg att bland alla nationella och internationella artister han samarbetat med genom åren är det två som betytt allra mest:
– Duke Ellington var helt enastående och Alice Babs var en världsartist. Mitt samarbete med dem var fantastiskt, jag var med och spelade piano och gjorde arrangemang. Duke gillade min musik och gav mig helt fria händer, det var mycket utvecklande.
Detta sagt av en man som också samarbetat med bland andra Judy Garland vars sista turné han var med på, sång- och dansartisten Josephine Baker, Hannovers Symfoniorkester, Mel Tormé, Thad Jones (de båda sistnämnda världsberömda jazzmusiker på sin tid) med fler.