En kvällsrunda innan mors dag

I ett ljusblått radhus på Krokgatan ligger en kvinna i sin säng. Hennes kinder är runda av cortison, pannan vit och våt av kylig svett. Kateterpåsen hänger tom på sängkanten. Hon orkar inte längre dricka. Hon har valt att dö i sitt hem och jag är en främling, en vikarie i hemtjänsten som bara vet att hon har cancer i lungorna. Jag baddar hennes torra läppar med en tops.
- Är det bra så, Lydia?
Hon öppnar ögonen långsamt och stänger dem igen. Tunga andetag blandar sig med tystnaden.
- Jag fryser, viskar Lydia och jag lägger filten över hennes kropp som ligger tunn som en tråd under täcket.
Kvällssolen försöker tränga in genom persiennerna som är nerdragna. Fåglarnas ivriga sång hörs genom det stängda fönstret. På väggen över sängen hänger en tavla där en kvinna skrattar stort med röd mun. Det är Lydias dotter som bor i Madrid.
I köket sitter maken på en stol och tittar rakt fram genom fönstret mot björken som slagit ut sina ljusgröna blad. Han har vakat i två dygn.
- Monika kommer hem nu. Dottern våran, säger han och ser på mig med blanka ögon.
- Hon landar med flyget klockan åtta i morgon bitti.
Han vänder tillbaka blicken mot fönstret och björken.
- Jag hoppas hon hinner hem, säger han. Det är ju mors dag i morgon.

I ett rött trähus på Trollstigen sitter en kvinna i sin blåblommiga soffa. Hon samlar Hemmets Veckotidning på hög i en vrå. På rad i bokhyllan står hundratrettionio porslinstomtar med uppsikt över allt som sker. Hon pratar med dem på dagarna. Det blir mindre ensamt då, nu när maken dött och barnen inte bor hemma längre.
- Är det morgon nu? undrar hon.
- Lilla Elin, klockan är kvart över sex på kvällen. Vad vill du ha till kvällsmat?
En liten tekopp vill hon ha, och en torr bullskiva som mjuknar när hon doppar. Elin är väldigt förtjust i nylonstrumpor. Hon bär dem hela sommaren och tar helst inte av dem på natten. När de gjort sitt på hennes ben lindar hon dem runt skurborsten, för de är jättebra till att sopa damm. Hon gör också fönster- och dörrstoppar av dem, för de går inte av fast det blåser.
- I morgon är det mors dag, säger jag och lyckas övertala Elin att dra av nylonstrumporna inför natten.
- Oj så roligt, säger Elin och fnissar så ögonen försvinner bland skrattrynkorna.
- Då vill jag ha en porslinstomte. Och ett par nya nylonstrumpor!

I ett brunt tegelhus på Odenvägen ligger en kvinna i en stadig dubbelsäng. Hon väger hundrafemtioåtta kilo. Hennes man Kalle är liten och smal och bär hem två fulla Coopkassar mat varje dag. Kvinnan heter Siv och hon ligger naken fast sovrummet är svalt. En fläkt på byrån arbetar för att kyla henne. Hon orkar inte gå till toaletten utan ligger på en potta i sängen och bajsar. Blodtrycket är högt och vätska samlas i kroppen. Tabletterna gör att hon kissar ofta och kisset rinner direkt i katetern som alltid är full. Vätska sipprar ur blåsor från framsidan av benen. Morgon och kväll ska hela kroppen tvättas. Hon orkar inte själv fast hon försöker. Jag lyfter och tvättar under två tunga bröst, under armar som flyter ut över madrassen och en stjärt som är vit och väldig. Sedan puder på alla platser där hud ligger mot hud.
På ett stort fotografi vid sängen sitter en ung och smal Siv med två söner i knäet.
- På den tiden, säger Siv med en suck, då var jag smärt som en myra fast jag åt som en elefant.
Hon skrattar och skojar om alla sina magar. Kalle kommer med kvällsfikat till sovrummet: fem limpmackor med marmelad och en rykande vällingkopp.
- I morgon är det mors dag, då blir det fläskfilé, för det älskar Siv! säger Kalle glatt och Siv vinkar godkväll från sin säng med matbrickan över låren.