En hyllning till Umeå IK:s Marta

Titel: "Martas seger. En berättelse om fotbollspassion och krigarhjärta."Författare:Emma Lindqvist.Omslag: Ulf Hägglund.Förlag: Holms förlag

Foto:

Kultur och Nöje2008-08-14 06:00
Karina Sundkvist
Om det är tanken som räknas förtjänar den här utgivningen all uppskattning. Det är på tiden att kvinnan som Fifa tvåfaldigt utnämnt till världens bästa fotbollsspelare, uppmärksammas i samma utsträckning som en manlig motsvarighet skulle ha åtnjutit för länge sedan - upphöjt till tio. Att det är en lokalt förankrad frilansjournalist som debuterar med en bok om Umeå IK:s världsstjärna Marta Viera da Silva känns dessutom lika helrätt som tiden för boksläppet.
Emma Lindqvist säger sig ha följt Marta i flera månader och att döma av de långa resor hon gjort och alla personer hon träffat för att samla stoff till boken stämmer det säkert.
Hon lyckas fånga mitt intresse så pass att jag bestämt mig för att följa Brasiliens OS-matcher eftersom Marta spelar i landslaget. Det är ett plus att exempelvis känna igen förbundskaptenen, veta vad han står för och hur han ser på den brasilianska damfotbollens framtid.
Jag uppskattar reflektionerna ur kvinnoperspektivet, liksom de stora slutsatser och små detaljer som Emma Lindqvist uppmärksammar i sammanhanget.Porträttet av Martas mamma och hur det var innan resan ut i världen började griper också tag, även om jag sett dokumentären om Marta på tv och läst allt det där förut - i tidningsartiklar.
Haken med boken är just att den i långa stycken fängslande texten med den brutna kronologin och konsekvent genomförda tempusväxlingar, skulle ha varit kanon som en artikelserie. I bokform håller den inte.

Till en del beror det på berättartekniken, med ständiga upprepningar. Sådant är motiverat i en artikelserie men inte i en bok. Förhoppningsvis skulle också texten vara hälften så lång, om en driven redigerare på en dagstidning sett till läsarnas bästa och strukit i den.
Ett exempel är att allt som Marta och personer i hennes närhet gör, görs alltid väldigt. Marta är väldigt ensam stundtals. Inte glad utan väldigt glad.Väldigt bra, väldigt modig och väldigt beslutsam. Detta och mer därtill understryks upprepade gånger i kombination med oräkneliga plattityder och superlativer. Det bidrar inte till fördjupande insikter angående Martas bollteknik och spelsinne. I stället blir jag irriterad över att Emma Lindqvist inte litar på mig som läsare, utan oavbrutet och fullt medvetet skriver mig på näsan.

Möjligen skulle den förbehållslösa hyllningen till Marta som helhet ha blivit mer nyanserad - idolporträtt är trots allt en speciell genre - om huvudpersonen själv uttalat sig mer. Vad gillar hon annat än fotboll och bönor? Består hon av kött och blod, eller endast av olika mätbara värden vars kvaliteter ingen annan besitter?
Varför har hon inte tillåtit denna journalist, som enligt förlaget följt henne så länge, att intervjua henne ordentligt? Hur kommer det sig att den purunga Marta ter sig mer levande och närvarande i texten än dagens 22-åring? Språksvårigheter som förklaring tror jag inte på, eftersom flera andra personporträtt, liksom många av miljöbeskrivningarna, är tecknade betydligt mer inlevelsefullt och flyhänt. Journalisten själv vet säkert orsaken till distansen och borde ha tagit med en förklaring. Om inte annat för att ha med något nytt om sin idol.
Den stora behållningen är färgbilderna, i huvudsak tagna av dagspressfotografer i Västerbotten. De väl valda bilderna lyfter boken sida efter sida och trots mängden törstar jag efter ännu fler.
Ny bok
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!