En annan rytm, en annan klang
BO KASPERS ORKESTER8(Columbia/Sony BMG)
Bo Kaspers orkester.
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Nya "8" är väl inte rättning i ledet, men definitivt en återgång till de mallar som håller oss konservativa trygghetsnarkomaner lugna. Samtidigt finns det en annorlunda klang och en drivigare rytm i flera av låtarna. De tassande, ömsom rökiga ömsom lekfulla, jazznumren lyser med sin frånvaro. Så även soulen som hämtade näring från giganter som Curtis Mayfield. Vi noterade de kärleksfulla lånen, men Bo Kaspers kom alltid ut på andra sidan med hedern i behåll.
Nu lyser allt detta med sin frånvaro, hävdar jag, men efter några lyssningar är det kanske snarare så att det trygga, igenkännliga fått en annan musikalisk kostym. En annan rytm, en annan klang.
I inledande "Stunder som den här" med text av Tomas Andersson Wij sjunger Bo Sundström varmt "det finns längtan som växer in/in i den väv som är ens liv" uppbackad av ett komp av syntar, blås och congas som driver låten framåt.
Den följs av fina singeln "Innan allt försvinner" och det skulle utan tvekan kunna vara Björn Afzelius. Tredje spåret "Dom tar dig ifrån mig" med text av Andreas Mattsson/Bo Sundström är skivans största stund och en sång som kvalar in till The Best of BKO. En ballad som växer till magisk styrka och det gör rakt ingenting att falsettkören i slutet är en rip off av Little Peggys 60-talshit "I will follow him".
Vi ska nog akta oss för att kalla "8" för en skilsmässoplatta, men flera av texterna handlar om ensamhet, om att (kanske) lämna eller lämnas. I sorgsna "Så enkelt" sjunger Sundström "det kunde vara så enkelt/om man inte har legat bredvid dig nån gång". Men det kan lika gärna vara saknaden av ett tonårigt barn som i lyriska "Brev".
De hittills nämnda sångerna är lika med skivans första fem spår och i mina öron bättre än det som kommer sen. Om än jag gillar det fina stämsångsarrangemanget i "Det blir bättre sen" och de nojsiga Mott the Hoople-passningarna i "Tack för konserten (din jävel)", som för övrigt är en hyllning till Håkan Hellström.
Inte helgjutet, men tillräckligt bra för att låta höstens färger dröja kvar.
Så jobbar vi med nyheter