Förlaget Alastor press gav i dagarna ut en ny utgåva av Wildes pjäs Salome om den förföriska femme fatale som med sin dans snärjde kung Herodes för att kräva Johannes Döparens avhuggna huvud på en silverbricka. Salome är en i raden av Alastor press utgivningar av smaksmal litteratur med rötter i sekelskiftets fin de siclé-dekadens och symbolism. Förutom Wilde har förlaget gett ut Huysmans, Baudelaire, Verlaine, Rimbaud, Daudet, de Gourmont med flera, författare verksamma i den oro, industrialism, växande borgerlighet, klassklyftor och lössläppt leverne som utmärkte tiden hundra år efter franska revolutionen.
Wildes, Baudelaires och Huysmans tid präglades av turbulens. Aristokratin levde ut sin tristess i excesser, syfilis växte som ruttnande blommor med bordellkvarteren som källa, gamla ordningar splittrades, nya ordningar steg. Den alltför smala läsekrets dessa böcker uppbringar i dagens Sverige kan bero på att moderna läsare har svårt att se relevansen i så gamla verk. Men skillnaden mellan vår tid och dessa författares är skenbar och bör omvärderas.
Tristessen och pessimismen, förvirringen och förändringarna vid förra sekelskiftet skapade en misstro och spänning i samhällsskikten – från den nedgångna aristokratin till borgarnas ekonomiska uppgång och en begynnande, medveten arbetarklass. Schopenhauers livsäckel och Nietzsches myntande av Guds död och Übermenschens födelse markerade slutet på en era.
Bristen på mening ligger som en röd, pulserande åder under huden på denna tids litteratur. Med facit i hand kan vi följa strömmen av blod till det gamla samhällets döende hjärta. Sekelskiftets kulturströmning är en vägskylt mot de katastrofer och massmord som skulle följa. Baudelaires blick var fäst på Bergen-Belsen och Auschwitz.
Vid 1900-talets början ersattes desillusionen och samhällsmisstron av en fanatisk idealism. Kulturpessimismen ersattes av nationalromantiken. Där tron på det som varit föll satte människor sitt hopp till det nya. Nationalismen gjorde sitt moderna intåg i det nya Europa. Social oro omvandlades till profit för vapenindustrialister när nationerna rustade.
Sedan. Skotten i Sarajevo. Miljontals döda efter två världskrig blev facit på sekelskiftets politiska och kulturella idéer. Mil efter mil av tätt liggande gravar är resultatet av tankar på att krig skulle ge Europa en ljusare framtid.
I dag marscherar kängor åter fram i Europa, nya partier med extrema inriktningar tar folkvalda mandat i riksdagar, parlament och EU. Misstro har lett väg till att folk återigen dras mot ideologiska extremer för att fylla det hål som grävts av en bristande framtidstro. När jag i dag ser genom ytan i texter av Wilde, Baudelaire och Huysmans ser jag vår egen tid. Dessa verk har blivit en spegel av vad som verkar komma igen. Vi befinner oss på branten. Vid slutet av en cirkel.