Skellefteåbandet Blodet står med fötterna i många genrer. Enklast beskrivet som postrock med doom-influenser är de en visionär uppenbarelse vad gäller alternativ musik i norr. Med fokus på suggestiva ljudlandskap som skapas i dramatiska, volymstarka byggen är det ett melankoliskt skymningsland som målas på en musikalisk canvas. Rörelsen framåt skapas av volymdynamik och intensitet i gitarrharmonier med en stor dos effekter. Det är tungt och malande, spöklikt och monotont.
Spelningen består av tre instrumentala låtar, eller tre delar av samma låt om man så vill. Med tre gitarrer, två trummor och en bas är det en ambitiös lineup som bandet valt. De dubbla trumseten är inte helt vanligt, och bidrar onekligen till intensiteten i musikens dramatik. Rytmerna sitter dessutom som ett smäck, jag beundrar trummisarna Rickie Östlunds och Pontus Melenders samspel. Inte ett slag missas, i praktiken är det omöjligt att skilja trummorna från varandra. Det låter som ett trumset, fast med dubbel styrka. Vilket tjänar bandet väl i dess väg mot de upplösande cresecendon som jag kan lova inte är nådiga.
I en tid där doom-genren i sina försök att göra svart svartare i mångt och mycket tappat sin nyansering och dessutom sin individualitet är det kul att se band gå andra vägar för att hitta nyanseringar i sitt musikaliska uttryck. Istället för Black Sabbath, den klassiska doom-influensen par excellence, vänder band som Blodet sina blickar åt andra håll för att beskriva något som i doomens uttryck gått förlorat. I denna variation uppstår nya nyanser av grått, det monokroma men mångfascetterade i melankolin bortom orden. Den blir starkare, djupare. Vilket också är det jag gillar med Blodet. De hittar en nyans. I ett musikaliskt klimat av färdiga förpackningar och dussinmusik är det kul att se ett band med vision i sitt uttryck. Extra roligt när det sker på en underground-scen i norr och inte bara i Stockholm eller Göteborg.
Med bara ett år på nacken och cirka tio spelningar gjorda är Blodet fortfarande ett färskt band som främst bygger sin musik kring dynamik, kontraster och volym. Stämningsfullt men ännu inte gjutet vad gäller helhet och riktning. Det blir spännande att se hur bandet kommer att ta visionen vidare. Potential finns så det räcker.