När Ivar Johansson för första gången ställer ut sina bilder är det förstås hos det företag han arbetat för under 40 av sina yrkesverksamma år.
I Piteå-Tidningens foajé hänger förutom foton också någon enstaka akrylmålning, trots att han själv anser att han inte riktigt behärskar det sistnämnda fullt ut. Men fotograferandet och måleriet har beröringspunkter som kan vara intressanta att reflektera över, för allt skapande som Ivar Johansson tar sig för hänger ihop.
- På tidningen umgicks jag ju mycket med nyhetsbilder, som har stort informationsvärde. Nu när jag lever pensionärsliv försöker jag göra tvärtom, det vill säga att inte alls ägna mig åt dokumentära bilder. Jag är inte intresserad av tekniken heller, bara av motiven, säger han.
Alla som ser utställningen får genast klart för sig att Ivar Johansson tycker att det är viktigt att hans bilder är estetiskt tilltalande. En strävan som också har en baksida:
- Om bilderna är för vackra kan de bli slätstrukna och avskärmande. Därför försöker jag hitta något som gör dem spännande och jag påverkas mycket av min närmiljö. Här vid kusten har vi en låg horisont mot havet. Det är fascinerande med så små höjdskillnader. Jag älskar havet! säger Ivar Johansson som har rötterna i inlandet.
Skidor och kanot
Många av bilderna som han visar har tillkommit under kanotfärder, alternativt skidturer, på fjärden runt knuten. Men den geografiska platsen har egentligen ingen betydelse för själva bilden, tycker han.
Sin första kamera fick Ivar Johansson av sin mellansyster när han var sex år. Sedan dess har intresset för att fotografera gått i vågor, men när han slutade sin tjänst på PT för fem år sedan fick han en aha-upplevelse ute på isen.
- Under somrarna har jag utforskat stan från sjösidan med kanot och på vintern har jag varit mycket ute på fjärden medan isen hållit. Jag har sett en helt annan stad än vad man gör från land och har fotat mycket snö, is och vatten.
Exotism hemmavid
Allt eftersom har han fastnat för andra motiv men det mesta är naturbilder, vilket han har en bra förklaring till:
- Om mina bilder kan få folk att känna tacksamhet över värdet av friskt vatten och att njuta av den naturliga lyx vi tar för given, blir jag glad. Alla prylar vi omger oss med betyder ingenting i det perspektivet, se bara på Japan.
Ivar Johansson fick positiv responsnär han la ut bilder till egen musik på youtube och facebook.
- Även folk som jag inte känner hörde av sig. De ser något exotiskt i det vi som bor här kanske blivit hemmablinda för.
Till sist fick han frågan om han inte ville ställa ut för första gången i den reella världen, när PT:s utställningsansvariga Maria Lundqvist föreslog ett gästspel i tidningshusets foajé.
- Jag fick panik, men tog lite nya foton. De äldsta jag visar är från 2004, säger han.
Ivar Johansson föddes 1946 i Arvidsjaur och växte upp i Lauker. Efter sju år i folkskolan flyttade han till Stockholm där hans äldsta syster hittat flera möjliga jobb.
- Jag valde brevbärare. Då fick jag röra på mig och vara ute medan jag längtade efter min 18-årsdag. Folkhögskola var min stora dröm.
Efter två år på folkhögskolan i Älvsbyn måste han göra lumpen, men istället för att därefter gå tredje året anställdes han på PT:s lokalredaktion sedan han hoppat in som sommarvikarie. Efter en tid ville Staffan Öhman på sportredaktionen i Piteå byta arbetsort. Så kom det sig att Ivar Johansson började på allmänna redaktionen i Piteå som volontär.
- Jag hade en väldig lust att skriva och tänkte ge PT sex år. Det blev 40. Tidningsverksamheten var mycket expansiv och så fick jag familj. Studierna sjönk undan, men jag lärde mig ändå något nytt varje dag, säger han om yrkeslivet och tillägger:
- Att träffa andra som reflekterar över bildspråk och prata om hur man läser av bilder, tycker jag är intressant. Det roliga är att hela tiden försöka hitta nya lösningar för bildberättandet.