Barbara sings the blues - men bäst är kompet
Konsert: Barbara Hendricks och Magnus Lindgren kvartettMedverkande: Barbara Hendricks (sång), Magnus Lindgren (klarinett, sax, flöjt), Mathias Algotsson (piano), Fredrik Jonsson (bas), Jonas Holgersson (trummor)Plats: Stora salen, Studio AcusticumPublik: 420Tid: 1 timma och 30 min
Barbara Hendricks tolkade bland annat Billie Holiday och backades upp av Magnus Lindgren kvarett. Giftermålet operasångerska /jazzgrupp är inte helgjuten, men det bjöds många musikaliska godbitar från samtliga medverkande.
Foto: Robert Lundberg
Samarbetet med Magnus Lindgren kvartett har pågått under flera år, men det är första gången som konserten ges i sin helhet i Sverige. Idén är inte dum för ett konserthus, men bara att flytta in jazzen i de fina salongerna säger något om att den betalande publiken inte finns på baren runt hörnet. Åhöraren är numera städat klädd i kostym, och grånar i tinningarna. Var finns den ungdom som bär den kommande framtidens musikerambitioner?
Konserten inleds med Magnus Lindgrens smekande klarinettspel, väl inbäddat av trions smakfulla komp. Scenografi och ljus gör sitt för en helgjuten start, och jag hade gärna stannat i den upplevelsen en stund till.
Barbara Hendricks lägger sitt fokus på Billie Holidays låtskatt, ett val som inte känns taget ur luften. För att vara en klassiskt skolad mezzosopran bjuder hon oss på ett oväntat grötdjup, något som jag tycker passar den bluesiga repertoaren. Här och var anar jag till och med lite Ella-timbre. Däremot är jag inte helt överens med höjdtonerna, och framför allt inte vibratot som får högtalarna att dista. Men jag kan inte annat än berömma det mod som krävs av en operasångerska att ge sig ut på jazzens djupa vatten. Spontant och luftigt blir det aldrig med den tekniken, men nog så nära jazz man kan komma från ett klassiskt perspektiv sett. Giftermålet är dock inte helgjutet.
Men tittar man bortom den ständiga konflikten klassiskt/afro, ser och hör man en alldeles lysande skara musiker. Kvartetten har idel kompetenta musiker och särskilt bör nämnas pianisten Mathias Algotssons fenomenala musikanteri. Hans hammondteknik i Billies Blues är nog att betrakta som så nära sex man kan komma med byxorna på ... Lindgrens egen flöjtinsats i Duke Ellingtons Caravan blir en av kvällens absoluta höjdpunkter. Jag vill å det strängaste beordra all flöjtspelande ungdom att ta sig en titt på denne improvisatör och genast ställa undan noterna. Tjo flöjt!
Inget passar väl bättre än en av dessa första riktiga sommarkvällar avsluta konserten med Gershwins Summertime. Musikhistoriens kanske bästa crossoverexempel.
E
Så jobbar vi med nyheter