Anttila bjöd på hårt godis

"Vi har lite ont om tid så jag ska bara hålla käften och spela musik." Orden är Kristian Anttilas, innan han förvandlar sig till en pansarvagn och med rock ’n’ roll som ursäkt piskar sig in i Babylonpublikens undermedvetna med sin "Västra Frölunda". Maskrosbarnet som använder musiken som livboj genom det mörker som är livet är förstås lite mer barnförbjuden än Frölundabrodern Håkan Hellström och tydligare än i den "något självbiografiska" "Smutser" blir det inte. Men den här gången behövs inga censurpip, texterna hörs ändå inte. Anttila har lock för öronen efter flygturen upp till norr och 40 minuters uppvisning i buller och dåligt konsertljud skänker mig samma åkomma.

Basisten Petter Seander ser i sin tighta kostym och härligt endorfinstinna rörelsemönster ut som något som beamats hit direkt från filmen "G" och trummisen Johan Nordh imponerar, efter två repetitioner, på sin första konsert med Anttila. Det discostompiga universalbeatet i många av låtarna sitter där det ska och bäst fungerar förra årets sommarplåga "Vill ha dig".

Men trots att Anttila som person och textförfattare fascinerar och nya albumet "Lille Napoleon" den senaste veckan ätit sig in i mig, cell för cell som en tumör, förblir jag ointresserad konserten igenom. Undra sa flundra om jag inte ska gå och köpa en påse brända mandlar istället?
KONSERT

Anttila bjöd på hårt godis

Konsert: Kristian AnttilaPlats: Babylonscenen, torsdag kvällPublik: 150 personer i behov av öronpropparLängd: Knappa 40 minuter