Det hedrar Anna Ternheim - som numera har New York som sin bas - att hon gjort ännu en platta med egen identitet. Det är fullt ut och med gott självförtroende, känns det som. I regissörsstolen har Björn Yttling suttit. Den perkussivt drivna grundidén i produktionen, med fokus på dova trummor, stråkar och hennes utomordentliga röst, presenterades redan på finfina första singeln "What have I done".
Hetsiga "Let it rain" får förmodligen Cornelis Vreeswijk att le från sin himmel - ett nummer som gör sig perfekt i den valda biotopen. Jag är svag även för avslutande "Black sunday afternoon".
Dock saknar jag fortfarande den där sista skjutsen av rumskänsla med trägolv som präglade hennes debutplatta. Kvalitén på låtarna är ungefär densamma som på se "Leaving on a mayday". Emellanåt blir lyssningsupplevelsen så där grå som omslaget och kanske är mixen fortfarande lite för blöt.
Den som lägger till en extra slant får skivan i en deluxe-version som inkluderar en bonusdisc där hon tolkar några av Frank Sinatras mest kända låtar. För mig är det valet självklart.