Skräckromantiken, som härstammar från den gotiska litteraturen, har alltid fascinerat mig. Det finns någonting lockande med att få uppleva en fasansfull skildring på tryggt avstånd. Genren innehåller också en intressant symbolik som gör den relevant än i dag.
Det är någonting med dimman ute på heden, det karga landskapet och de spöklika slotten som ger den där stämningen som bara finns i en gotisk roman. Under romantiken vidareutvecklades den gotiska litteraturen till skräckromantik, som i sin tur har influerat fantasygenren. Den gotiska romanen har haft stor betydelse för utvecklingen av dagens romaner som innehåller övernaturliga inslag och segment av spöken. Dagens skräcklitteratur tonar emellertid ner de romantiska elementen.
Skräckromantiken är både mörk och utsökt obehaglig. Den väver in fantasi, mystik, äventyr och exotism. Handlingen och de övernaturliga inslagen är ofta symbolisk och belyser samhällsfrågor eller existentiella teman. Det gör genren tidlös. Många romaner har väckt tankar och reflektioner hos mig.
I ”Dr Jekyll och Mr Hyde” behandlas människans dubbelnatur och en längtan efter frigörelse från normer och värderingar. I ”En vampyrs bekännelser” kretsar mycket av handlingen runt människans åldrande, frågan om evigt liv och vad det skulle innebära. I ”Dracula” är vampyrens handlingar en symbol för maktmissbruk, sexuella övergrepp och våldtäkt.
Apropå vampyrer. Skräckromantiken är full av dem. Allt började en mörk ovädersnatt i ett slott i Genève, år 1816, när Lord Byron, John William Polidori, Claire Clairmont, Percy Shelley och Mary Wollstonecraft, senare Shelley, berättade spökhistorier som sedan inspirerade dem till författandet av stora verk. Lord Byron antas ha påbörjat novellen ”Vampyren”, som sedan slutfördes av hans läkare, John William Polidori. Lord Byron dementerade sedan ryktet om sin egen del i verket. Novellen gav upphov till den moderna, aristokratiska och belevade vampyren som är både vacker och oemotståndlig. Men det var ett annat verk som skulle bli mer intressant och väcka många existentiella frågor. Under vistelsen, i skydd från regnet och i ljuset av blixtarna, föddes Mary Wollstonecrafts idé om ”Frankenstein”.
Oavsett de intressanta karaktärer och skrämmande händelser som romaner i genren rymmer så betraktar jag den hemlighetsfulla, mystiska stämningen som den egentliga huvudkaraktären. Skräckromantik, den ursprungliga gotiska litteraturen eller romaner med små övernaturliga segment har någonting att erbjuda de flesta läsare. Hösten närmar sig. Det är bara att bestämma sig för vad som tilltalar en mest, luta sig tillbaka och uppslukas av den ena fascinerande romanen efter den andra.