Juni månad är inledd och den berömda sommaren står för dörren. Ljuset må inte vara allenarådande i huvudstaden, men jag kan tänka mig att det är desto bättre ställt på hemmaplanen Piteå. Det må vara hur mörkt det vill på världskartan, med den ena motgången efter den andra på den så kallade politiska arenan, jag ser ändock sommaren an med förtjusning.
Istället för att ägna denna veckan åt världens problem (till synes utan snar lösning) tänker jag istället vända mig till förströelse i kulturens tecken. En sak med sommaren är nämligen att semester, ledighet och värme (nåja, i jämförelse med januari åtminstone) bådar för trädgårdsläsning, soffhäng och badstrands-rekreation.
Utan att hålla tempen på trender tänker jag här delge några lästips för sommaren, pärlor som jag själv plockat upp och återvänt till under året, och några som jag själv ska ta tag i under sommaren. Förhoppningsvis kan något falla mina kära läsare i smaken.
Således vill jag hängivet tipsa om den polska författaren Olga Tokarczuk. Här under våren slukade jag hennes roman ”Daghus, natthus”, ett kollage av berättelser som sträcker sig fram och tillbaka i tiden.
Med ett sprudlande språk och en balansgång mellan glädje och sorg, komedi och tragedi, så tar Olga Tokarczuk oss med på en vindlande litterär resa i tid och rum. Det är ärligt, det är hjärtskärande och det är stundtals himlastormande vackert. En bok om livet precis som det är, fullt av liv med olika riktningar, och med bibehållen känsla för de ödesval som formar våra liv, på gott och på ont.
För er som inte haft tid att ta tag i Karin Johannissons senaste (och tyvärr sista) bok vill jag återigen rekommendera ”Den sårade divan”. På sitt sedvanligt briljanta vis tar hon sig an den kvinnliga mentalsjukdomen, som diagnos, som manlig blick och som strategi för att kunna leva i en värld där påtvingad självkontroll har fjättrat kvinnan vid samhällsytans fernissa.
Karin Johannissons bortgång i höstas gnager fortfarande i mig som ett blödande sår, men hennes avskedshälsning ”Den sårade divan” håller precis den standard jag kommit att förknippa med denna briljanta idéhistoriska forskare.
För längesedan, i den romerska antikens högkonjunktur, levde poeten Publius Ovidius Naso. Mest känd för eftervärlden har han blivit som den som systematiskt sammanställde den romerska mytologin i kronologisk form. Och vilken poesi det blir! Av mig själv betraktad som en av världshistoriens bästa poeter har han influerat 2000 år av konst, poesi, dramatik och musik.
Är ni det minsta intresserade av poesi eller mytologi så är Ovidius ”Metamorfoser” ett måste. Storslagen läsning som håller för att läsas och läsas igen, under hur många livstider som helst.
Min skandinaviska favorit har de senaste åren varit islänningen Jon Kalman Stefansson. Under vintern utkom hans nya roman ”Som universum, ungefär: En släktroman”.
Jag har ännu inte hunnit läsa denna själv, men den står i hyllan och väntar på mig. Med en storslagen känsla för det dramatiskt livskraftiga, starka kvinnliga karaktärer och den livets tredimensionalitet som måste bli poesi för att förstås är Stefansson en storslagen författare.
Och för er som inte ännu läst hans romansvit ”Trilogin om Pojken”, gör det. Den har potential att förändra ert liv.
Slutligen vill jag också tipsa om den svenska översättningen av Hiromi Itos ”Gratulerar till din förgörelse”.
Denna japanska poet i USA-exil kan både förfära och frigöra med sin poesi som ofta fokuserar på den kvinnliga kroppen. Med motiv såsom sexlust, kroppsvätskor, foster och diverse organiska utsöndringar äger hon en kraft som är slående, lika befriande som den kan te sig chockerande i sin beskrivning av det som inte tillåts beskrivas i ett paradoxalt nog sedlighetsvulgärt samhälle. Efter att ha sett henne live på Babel kan jag också konstatera att hon verkar vara en i allmänhet mäktig personlighet.
Med detta önskar jag er god sommarläsning, med hopp om storslaget sommarväder.