Nu grabbar och män där ute ska vi ha ett litet samtal, och det här samtalet kommer att gå till på det sättet att jag ska prata och ni ska lyssna.
Det handlar om den så kallade kvinnofrågan. Jag har en vän som kämpar mycket med att prata om denna fråga. Nyligen delade hon en länk på facebook som visade att kvinnomisshandeln i England ökat med 26 procent sedan landet åkte ut ur fotbolls-VM. I anslutning skrev hon: ”Jag skulle kunna ge min vänstra hand på att jag skulle få höra argument som ”var hämtar du de där siffrorna ifrån” av män om jag skulle ta upp det här, istället på att fundera på varför det här händer och vad man kan göra åt det.”
Mycket riktigt, hon behövde inte vänta länge. Sedan kom detta eviga tjat, detta förhärskande försvar: ”Våld mot män är också ett problem!”
Det här är ingen engångsföreteelse. Det händer var.enda.gång. Det finns två typer av män som dyker upp i dessa situationer, båda med mål att förringa frågans allvar:
a/ näthatarna som med fraser som ”håll käften din jävla fitta” eller ”du har fått för lite kuk” stör samtalet.
b/ de som med en tafflig pose av svällande retorik förstör diskussionen genom medveten eller omedveten härskarteknik.
Den första kategorin kan man bara hoppas att evolutionen rensar ut snabbt, om dem har jag förlorat allt hopp. Förhoppningsvis finner vi dem inom kort på ett museum under temat ”fossil från förr”.
Den andra kategorin, däremot, är de män jag vänder mig till här.
Ni förstår, de flesta av oss vet att våld mot män förekommer och att det är ett problem. Vi vet också att de flesta män är bra människor som inte slår och våldtar kvinnor. Men det är inte de ”bra männen” vi talar om här. Så visst kan vi skippa försvarstalen? Och visst kan vi skippa att känna oss stolta över att vi inte tillhör ”de dåliga männen”? Att inte slå och våldta kvinnor är inget att vara stolt över. Det är lika självklart som att inte mörda folk. Det förväntas av mig som människa.
När människor far illa bör det vara ett problem för oss alla, och något vi bör försöka hjälpas åt att lösa. Att män också blir misshandlade är ingen tröst för den kvinna som blir slagen blodig av sin man, pojkvän eller vilken annan man som helst. Förstår ni vad jag menar?
Kvinnofrågan har på grund av era störande kommentarer urartat till en pajkastning. En viktig fråga i människors liv har perverterats till sandlådenivå och handlar nu bara om vem som har det värst.
Det är synd. Det handlar nämligen inte om vilket kön det är mest synd om. Det handlar om att människor far illa, människor med rätt att leva utan våld, sexuella trakasserier och känsla av mindervärde i sin vardag. Det kan vi hjälpas åt att lösa. Bland annat genom att visa lite respekt och hjälpa till i diskussionen istället för att sabotera den. Våld mot män kan och bör vi prata om, men inte när vi diskuterar kvinnomisshandel. Ok?