Gamla Svea Rike lider inte brist på uppmärksamhet numera. Efter ett tal och påföljande tweets av president Trump har vi intagit den politiska världsscenen i egenskap av olycksbådande exempel – ett samhälle i fritt fall, härjat av invandringens kaos. Även på andra håll drar man nytta av vårt rampljus tveksamma ära. Den ryska statsägda kanalen Россия 1 sände i söndags ett inslag från Malmö, där det svenska folket utmålas som räddhågsna fångar i sitt eget land. Från ryskt håll är detta inget nytt, kanalen RT har inte heller varit främmande för att använda Sverige som varnande exempel för allt som är fel med mångkulturalism, invandring, asylpolitik och politisk solidaritet. Och som i kallfronten av skvaller som stormar fram över en mellanstadieskolgård verkar vi nu stå här ensamma med skammens kalla kårar i ryggen: Vad ska alla nu tro om oss?
Högerpopulisterna jublar såklart och rider på vågen. Jimmy Åkesson får sitt politiska drömscenario iscensatt och uppfört av USA:s president i tv och på Twitter, med hjälp av ökända Fox News och den så kallade säkerhetsexperten Bildt … någonting. Svenska politiker försöker rädda situationen genom att skriva insändare i amerikanska tidningar för att bemöta den bild som överträffar till och med svenska nazi-sajter i ensidig vinkling. Andra, som Carl Bildt, de twittrar tillbaka. Som grädden på moset betalar konspirationssajten Infowars frilansskribenten Tim Pool 2 000 dollar för att spendera några nätter i Malmö, en extra hög summa för att kompensera för den svåra säkerhetsrisken. Hans utlåtande? ”Malmö är rena paradiset jämfört med Chicago”.
Det hela är givetvis löjligt bortom all sans och förstånd. Sensationalism, överdrift och rena påhitt intar den politiska värdsscenen och blir till grund för ett veckolångt internationellt spektakel som gränsar till diplomatisk kris. Självklart finns det problem i Sverige, som beror på en mängd olika saker. Men medan resten av världen verkar tro att Sverige ter sig som en krigszon, står de flesta av oss här som frågetecken och frågar oss: vad i hela friden menar ni egentligen? Komiken i debattens absurda nivå blir inte mindre av den seriositet som krävs för att ge den legitimitet.
Nu finns det två viktiga saker att lära av detta. Först och främst så handlar denna debatt inte om Sverige som nation. Den har faktiskt inget med Sverige som nation att göra överhuvudtaget. Användningen av Sverige som varnande exempel behöver inte ens, och är inte, kopplad till någon reell verklighet. Sverige blir i detta fall ett ideologiskt verktyg för en politisk rörelse som vill, och faktiskt måste, se Sveriges politiska anseende dras i smutsen. Vi har gjorts till en bricka i populisthögerns propagandaspel som inte handlar om verklighet utan om retorik, om ensidiga bilder. Sveriges symboliska värde som politisk nation är den gyllene kulan i högernationalismens pseudo-politiska gevär, från öst till väst. Meningen är att skjuta idéer i sank, inte bygga sanningsenliga argument. Eller funktionella samhällen, för den delen.
Detta leder oss in på nästa värdefulla läxa: detta behov av att utmåla Sverige som ett misslyckande säger mycket om hur svag och fragil högerpopulismen faktiskt är. Med alla medel måste de fabricera politiska misslyckanden för att kunna behålla sin egen politiska makt och uppåtgående trend. Det är med högerpopulismen som med den radikala islamismen: deras desperation förråder deras övertygelse. De tror inte på sin egen idé, därför måste de undergräva andras. Med filosofen Slavoj Zizeks ord: ”Dessa så kallade kristna eller muslimska fundamentalister är en skam för sann fundamentalism”. Samma regel gäller för högerpopulismen. Deras tvångsmässiga behov att förvanska, att skapa misslyckanden, att måla upp en värld dränkt i kaos, är det enda som upprätthåller deras egen politiska existens. Eller för att citera Oscar Wilde: ”Det är bara de intellektuellt vilsna som argumenterar”.
Låt oss se detta för vad det är, nämligen högerpopulismens bakom smink dolda rodnad som förråder deras dåliga självförtroende. För att återvända till skolgårdsmetaforen: Det är de som sprider falska rykten som mest hemsöks av ensamhet. Och ryktet får bara makt om man tar det på allvar. Själv föredrar jag ett avväpnande skratt.