Verksamheten i Piteås enda mötesplats med Folkets Hus-funktion ska upphöra: Kulturhuset med stort K som i Krokodil! Jag har fortfarande svårt att föreställa mig det tomrum som kommer att uppstå till hösten när allt är över.
Men det är sant, jag fick ett tydligt besked av den enda anställda, Josef Eriksson, i måndags. Då hamnade jag i ett känsloläge som liknar förtvivlan och håller alltså som bäst på att skriva av mig en sorgesång över den kommande förlusten.
Josef namngav stället när hans föräldrar Ulla och Ronny Eriksson för 15 år sedan öppnade vad som skulle bli en vida omtalad kulturell arena. De var helt rätt i tiden, något sådant behövdes verkligen i centrala stan.
Sedan 25 september 2001 har familjen med framgång drivit Krokodil, som fick sitt namn för att Josef tyckte att själva ordet är "snyggt". Kulturföreningen Ordmån var först med att låna lokalen då journalisten Dan Josefsson inledde säsongen. Premiären blev en sådan succé att alla som köade för att komma in inte fick plats.
Ganska snart utökades utbudet av kulturhändelser och hembakat fika med en Rättvisebutik, senare med mat vid vissa tillfällen och alkoholrättigheter. På scenen har allt från lokala debutanter till nationella och internationella stjärnor underhållit i alla möjliga genrer.
Krokodilskötarna är värda den ledighet de säkert ser fram emot och jag är tacksam över allt jag fått vara med om tack vare dem. Vem om inte de skulle ge plats på scen för de palestinska oudspelarna i världsberömda Trio Joubran? Vem skulle få Lill-Babs att göra ett blixtinhopp och fylla lokalen? För att inte tala om After Shaves framträdande i det lilla formatet? Och så vidare. Nä, kaffe kommer inte riktigt att smaka lika gott längre.