Jovisst, i och med utlandsflytt hade jag väl hoppats på lite vår och lite värme, men skam den som bedrar sig. Nu sitter jag här i min lilla men trivsamma lägenhet i Frankrike, precis på gränsen till Schweiz, och jag hann knappt mer än landa (i fel stad, på grund av vädret) förrän det börjar toksnöa. Nu åker ett gäng grabbar slalom på min innergård där de på ett kreativt sätt byggt om ett trafikhinder till ett hopp, och min första dag på mitt nya jobb möttes jag av en levnadsglad kollega som tog slalomskidorna till kontoret. Han var en av de få som tog sig till jobbet den dagen.
.
Det visar sig således än en gång att jag är världens bästa representant för det norrbottniska vädret. När jag flyttade till Stockholm för många år sedan blev det först den snöigaste vintern i mannaminne (2009, de körde skoter i Gamla Stan), sedan kallaste vintern på år och dar (2010, det var -25 i Stockholm), och när jag för två år sedan flyttar tillbaka till Stockholm drabbas huvudstaden av den största snöstorm sedan mätningarna tog sin början. Nu tänkte jag att jag flyttar långt åt fanders söderut, och nu står schweizare såväl som fransmän som frågetecken och frågar sig om en ny istid inträtt, och hela centrala Europa är täckt av snö. Som ett ordspråk jag en gång läste i en särdeles bra spionthriller lyder: ”En gång är ingen gång, två gånger kan vara en slump, tre gånger är fientlig verksamhet”. Jag är bringaren av snö och is.
.
Lagom till snöstormar i angränsande Italien kommer också vad som på alla möjliga sätt kan beskrivas som ett frostigt italienskt valresultat. Främlingsfientliga Lega tillsammans med extremhögerpartiet Fratelli d’Italia utropar sig till segrare. Nu bör detta inte komma som någon större överraskning för den som är ens rudimentärt beläst i Italiens politiska historia. Med en svagt etablerad centralmakt, stark misstro mot mainstream-politiska partier och stora problem med arbetslöshet är Italien en ständig härdsmälta där populism och reaktionära politiker ofta finner publik. Sverige har historiskt varit relativt immunt mot liknande politiska strömningar, men återstår ju att se hur valet går när Sverigedemokraterna nu mobiliserar sina internetkampanjer med tillhörande trollkonton och diverse svansar av supportrar som bättre än något annat parti lyckats följa med i tidsandan. Där vänstern gått och självdött i identitetspolitiska käbbel, postmodern akademisering och diverse pronomen-fokuserade politiska sömngångarvisioner (därmed inte att sagt att agendan i sig nödvändigtvis är dålig), har SD istället intagit ledarpositionen i den övertygande populism som fortfarande tilltalar och som funnit sin hemort på nätet.
Jag ser fram emot att följa valkampanjen på behörigt avstånd. Sådana här politiska klimat är sämre för hälsan än den snö jag drar med mig varthelst jag än går.
.
För att hålla kontakten med min kära hembygd (ett mycket trevligare uttryck än ”hemstad”) läser jag istället den unga tillika fantastiskt duktiga Andrea Lundgrens nysläppta novellsamling ”Nordisk fauna”. Prisad i norr såväl av de stora Stockholmstidningarna har Andrea Lundgren välförtjänt vind i seglen. Läs även hennes roman ”Glupahungern” om ni missat den. Magisk realism är mycket trevligare än realpolitik. Relevanta flyktvägar är bra att ha oavsett om det gäller snöstormar eller populistisk hillbilly-politik.