Det finns otroligt många välgjorda och genomarbetade filmer i dag, och tv-serier har fått ett uppsving det sista årtiondet med fantastiska förutsättningar. Men det finns också många slarviga produktioner och ibland kan det vara svårt att navigera i ett hav av film. I en tid när filmer produceras på löpande band kan det vara meningsfullt att blicka tillbaka på det som banat väg för den moderna filmproduktionen.
Det finns mycket att upptäcka i filmhistorien och jag är inte ensam om behovet av omväxling. Med jämna mellanrum kommer nyinspelningar av klassiker och trenden med uppföljare verkar hålla i sig. Naturligtvis mjölkas redan framgångsrika koncept för den ekonomiska vinningens skull, men trenden visar också att tittarna ser tillbaka på filmer med nostalgiska ögon. Det gäller allt från några år gamla filmer till 40-talsproduktioner. Det vittnar de populära inspelningsplatserna på Universal Studios i Los Angeles om. Ett av mina starkaste minnen därifrån är Bates Motel och huset i bakgrunden från filmen ”Psycho”. Det var speciellt att gå in i den världen där gränsen mellan fantasi och verklighet löses upp för en stund.
Det är lätt att betrakta gamla filmer som någonting förlegat och mossigt. Utvecklingen har gått framåt med stormsteg. Färgteve innebar en revolution och svartvita filmer blev med ens antika. Digitaliseringen medförde förändring. En stor platt-tv med högupplöst bild delar in film i då och nu. Förbättringen av specialeffekter har skenat iväg och originalversionen av ”King Kong” är inte längre speciellt skrämmande. Dagens film håller ofta hög kvalitet, men det finns också många guldkorn från videobandstiden och den äldre projektortiden. Oförglömliga karaktärer och tidlösa teman kan påverka mig mycket, oavsett när filmen gjordes. Jag blev intresserad av den psykologiska aspekten under pestens intåg efter ”Det sjunde inseglet” och jag fick inblick i konsekvenser av rasism när jag såg ”Skuggor över södern”. Det finns en anledning till att vissa filmer blir klassiker.
En del filmer väcker minnen som inte är mina egna, eller ens verkliga, men ändå har påverkat mig. Citat som "After all… tomorrow is another day" (Scarlett O´Hara, ”Borta med vinden”) associerar jag med att inte ge upp och ”Louie, I think this is the beginning of a beautiful friendship” (Rick Blaine, Casablanca) påminner mig om att olikheter kan överbryggas och att människan kan förändras. En del citat tar mig tillbaka till en palett av upplevelser som skapades under Hollywoods guldålder. Jag får lust att förflytta mig tillbaka till en annan tid, när allt inte innehöll specialeffekter eller dataanimeringar, men gjorde lika mycket intryck ändå.