Världen går mot sitt slut. I alla fall enligt domedagsprofeterna. Mayaindianernas långa räkning sträcker sig 5125 år och slutar den 21 december 2012. Det frenetiska hamstrandet och noggranna förberedandet inför Armageddon känns lika patetiskt som pedantiskt - för att inte tala om begagnat. Se bara på hysterin inför millennieskiftet. Men nu är det på allvar, hävdar profeterna och tar sin tillflykt till någon underjordisk bunker. För att inte distraheras från den kommande apokalypsen kan vi varje dag under vår sista vecka indoktrineras av National Geographic Channels End of the world week, där katastroftemat behandlas.
Det talas inte om sektliknande konspirationsformer men det framgår om man bara läser mellan raderna. I programmet Redo för domedagen ödslar människor sina besparingar på att begrava bussar och installera vatten och el under marken. Stora lantgårdar där markägare förberett sitt försvar med minor och vapen avlöser underjordiska matförråd och skyddsrum där hela familjer övar med syrgasmasker. Försäljare inom området menar att bunkrar säljer som smör. Om man istället vill gå till sjöss kan man köpa en ark för 20 miljoner dollar, enligt Discoverys Världen går under 2012. Vad man än har för uppfattning om domedagen är det många som ägnat flera decennier åt att spara konserver. Men inte behöver man bunkra upp om man är bekväm. Svenska Dagbladet beskriver ryska så kallade domedagskit innehållande vodka, sardiner, tändstickor, ljus, tvål och mediciner. Tillverkaren uppger till nyhetsbyrån RIA att de blivit populära presenter från chefer till anställda. Det leder tankarna till Sverige. Hur pass bra rustade är vi?
Mayaindianerna har förutspått händelser som slagit in men förutsåg inte jordens undergång, utan en förändring. En början på en ny cykel. På webbsidan Astroguide hävdar Fredrik Varg att Noaks ark sjösattes och staden Atlantis sjönk precis innan Mayaindianernas stora räkning började. Vad ska hända vid dess slut? Enligt Varg lär Nostradamus ha sagt "Ett stort objekt är på väg mot vår planet, det kommer att nå oss 2012... men inte träffa!" Och himlakroppen Nibiru - som dementeras av NASA - kommer passera mellan jorden och solen i år. Den fiktiva Nibiru skulle kunna förstöra jorden genom att störa rotationen eller påverka solens stormar. Det datum då den skulle passera oss, om den fanns, råkar vara den 21 december.
I Discoverys 2012 Apocalypse anses solstormar vara ett relativt troligt domedagsscenario. Det finns redan en försvagning i magnetfältet och en stor soleruption skulle, förutom att orsaka strömavbrott, kunna äta upp ozonskiktet och ekosystemet skulle förstöras. Solstormar är extra kraftfulla vart elfte år och råkar sammanfalla med domedagsåret 2012. I Tidningen Sydsvenskan varnar experter för ett otillräckligt varningssystem. Men en katastrof kan inträffa utan soleruptioner. Den rådande försvagningen i magnetfältet tyder på en störning i jordens kärna och ett ökat tryck skulle kunna utlösa jordbävningar och skapa tsunamis. Utbrott från en supervulkan som Yellowstone skulle få konsekvenser för hela planeten.
Man blir kluven över all uppståndelse. Det är absurt att mayaindianerna som bjöd gudarna på offergåvor för flera tusen år sedan har sådant inflytande. Eller? Vi moderna människor som är så intelligenta kan väl inte tänka oss en tidigare civilisation som räknade ut solåret med större precision än vår Gregoriska kalender? En civilisation som kunde mäta solsystemets rörelse, jordens rotation och förutspå månförmörkelser. Inte kan vi väl acceptera att det har funnits ett folk som kanske till och med överträffat oss, när det gäller förutsägelser?
Vi hade väl fått veta om jordelivet var i fara, oavsett om det handlade om solstormar eller himlakroppar? NASA hävdar att hotet skulle upptäckas i god tid. Men det relevanta är vad som skulle göras med informationen. Julen 2004 prydde tidningarnas förstasidor av tsunamin i Thailand. Vad de flesta inte visste var att det samtidigt passerade en asteroid nära jordens bana - Apophis. Jorden går inte under den 21 december i år. Det är de flesta forskare överens om. Men Apophis passerar jordens bana ungefär två gånger per år och 2036 finns en liten risk att vi träffas. Hur skulle vi förhålla oss då? Skulle vi vara ridderliga nog att spela schack med Döden? Några skulle säkert krypa ner i sina bekväma hål och sova på nätterna. Andra skulle leva i förnekelse och se döden i vitögat.
Tanken på jordens undergång är så overklig att den blir fascinerande, men en bitande kyla sprider sig ändå i magen. Kanske är slutet på Mayakalenderns cykel en varning om en oviss framtid. Vad som i slutändan kommer förgöra oss kanske inte är ett hot utifrån utan vår egen destruktiva natur? Jag skriver till några burkar tonfisk på inköpslistan och isklumpen krymper lite precis lagom till kvällens program av End of the world week.