Kulturjournalistikens betydelse har under de senaste åren kommit att ifrågasättas. Inte av läsare, inte heller av dess producenter. De senaste årens nedskärningar i kulturjournalistiken har istället att göra med kostnader, ekonomiska prioriteringar. Kort sagt, det handlar om värderingar. Det är nämligen vad ekonomi i slutändan är. Prioriteringar grundar sig på värderingar. Vilket leder oss in på denna krönikas syfte.
Expressen och GT har meddelat att de skär ner på sina kulturredaktioner, en nedskärning som sker i Malmö samt Göteborg, och därför drabbar kulturdebatten söderifrån på riksnivå. Detta är en i raden av nedskärningar som sker inom lokala redaktioner över hela landet, från såväl rikstidningarna till rikstäckande tv i form av TV4 och SVT.
Att kulturen får stryka på foten är ingen slump, det handlar om prioriteringar. Och därför om värderingar. Det handlar inte om att samtalet avstannar, det fortsätter med oförminskad kraft. Det som händer är att media ger samtalet en lägre betydelse.
Kulturen har reducerats till att handla om evenemang. Dess grundläggande innehåll har skjutits åt sidan. Inom media pratar man om att ”journalistik är ett samhälles samtal med sig själv.”
Jag hävdar som komplement att kulturen är människors samtal med varandra. Där nyhetetsbevakning visar oss vad som händer är det kulturen som bestämmer hur vi ser på det som händer. Om det handlar om en kulturell gestaltning av en samtidsströmning eller om en politisk analys är oväsentligt – båda är nämligen en del i vårt kulturella tänk. Därför är det heller ingen överraskning att redaktionernas analyser får stryka på foten när fler och fler redaktioner bantar.
Värderingar alltså, även de bestämda av kultur, uttryckta i kultur, debatterade i kultur. Kultur är människors samtal med varandra. När vårt samtals mening förminskas av den plattform som når flest av oss är vi illa ute. Det begränsar vår förmåga att förstå.
Vår förmåga att förstå är det viktigaste av allt. Det är vår förståelse som gör förändring möjlig.