Musikaliteten spritter i hela kyrkan när Kjell Lönnå och sångarna på sitt välbalanserade sätt leker fram det mest omväxlande körprogram jag kan minnas att jag varit med om. Det är dessutom till vissa delar tillkommet i stunden och sjungs trots det helt utan notbläddrande.
Denna blandade körs repertoar är så bred att körledaren kan "beställa" nästan vad som helst och veta att leveransen alltid innehåller en fint slipad nordisk körklang, där alla stämmor gör vad de ska och lite till - inklusive ett flertal soloinsatser.
Roligt verkar de också ha, ett tillstånd som delas med den stora publikskaran. Nu är ju ledsagaren inte vem som helst utan en man med 60 körår bakom sig, som även hanterar flygeln med bravur. Förutom körens avancerade ljudbild, som framförs med lätthet och gör den till något alldeles eget i svenskt körliv, är det Kjell Lönnås på samma gång humoristiska och eftertänksamma mellansnack som utgör kittet i den variationsrikedom som bjuds.
Han börjar med att placera Evert Taube och Povel Ramel som sjätte och sjunde evangelist efter Bach, när kören ska sjunga "Så skimrande var aldrig havet" respektive "De sista entusiasterna".
Först skrattar publiken lite tvivlande, men snart får han den med sig när han förklarar hur han menar.
Temat om vad som är en andlig sång fortsätter konserten igenom, bland annat med exempel på hur 1400-talsandligt det kan låta om Sven Ingvars dansbandslåt "Kristina från Vilhelmina" och Trio me Bumbas schlagerlåt "Man ska leva för varandra".
Kjell Lönnå får också stöd av publiken i uppfattningen att julsånger om Jesusbarnet är på sin plats även i mars månad och det blir hela tre stycken, varav en från Uganda är en riktigt gungigt glad pärla på originalspråket.
Kören andas samma säkerhet vilken stilart den än ger sig på, a cappella eller till ackompanjemang, med eller utan solister, och det är som sagt en hel del:
Klezmer, visor, sydstatsspiritual, läsarsång, dödsmässa, och inte minst gestaltandet av ett regnväder där ingen sång alls förekommer men däremot stora doser taktkänsla och samspel. Allt avslutas med den sång som kören brukar sjunga vid sina många gästspel i olika världsdelar: Wilhelm Stenhammars "Sverige". En av de bästa körkonserter jag bevistat.