Våravslutning med uruppföranden

Någonstans mittemellan vår och sommar bjuder Norrbotten Neo in till terminens sista konsert. Under titeln New Sweden döljer sig inte mindre än sex svenska kompositörer som rönt framgångar även internationellt.
Vi får vara med om tre uruppföranden, och de tre kompositörerna finns även på plats för att berätta om sina tankar kring styckena.
Inledningsvis hör vi Mattias Lysells "Gilded Splinters", ett stycke av svävande karaktär med skira klanger, som bygger på material ur en cantus firmus av Palestrina. Tonförrådet är snävt, men det frigör snarare än begränsar uttrycket.

Tebogo Monnakgotla är den enda kvinnliga kompositör tillika före detta pitestudent som representeras under kvällen. "Toys" är inspirerat av dotterns leksaker och utan att ge avkall på ett utomordentligt hantverk, skapar Monnakgotla en genväg in i barnkammaren som är svår att motstå. Barnets virvlande färd genom tiden, dess oförskräckta upptäckarglädje och drastiska infall fångas på pricken.
Kirunasonen Anders Hultqvists kaosartade musik "Light Winter Light" bygger på intrikata matematiska formler och serier, och låter därefter. Av den väl dolda jojken hör jag inte ett spår.
Jesper Nordins "Surfaces scintillantes" har visst släktskap med Lysells stycke, men här är klangerna desto mörkare och fundamentet mer fragilt. Med sina kvartstoner och vibraton skapar han en konstmusikens Arkiv-X, mycket snyggt framfört av ensemblen.
Victor Varelas "Remains" visar effektivt ensemblens mest furiösa sida, och André Chini låter slagverket ljuda med dunder och brak i "La Princesse de Babylone". Jag tycker att Norrbotten Neo denna gång lyckats skapa ett genomgående modernt och samtidigt varierat program, men nota bene, det går lätt inflation i ovanliga modus, kvartstoner och kluster.