Unik liveupplevelse med Detektivbyrån

Värmland är mer än Monica Zetterlund, Nils Ferlin, dansband och Bengt Alsterlind. Värmland, eller "Wermland" är exempelvis ett nysläppt debut-album med tre mystiska män som kallar sig Detektivbyrån. Av allt att döma finns en hel del entusiaster som tycker att den musikaliska deckartrion är "the shit" inom svensk musik just nu. Hade krogen Annorlunda funnits kvar hade det, sett till namnet, varit rätt ställe för torsdagskvällens Piteåbesök. Nu fick det bli Krokodil, fyllt till gränsen för vad som är bekvämt. Kul att Piteå har fattat galoppen. Så är det inte alltid.

I likhet med perkussivt drivna Göteborgsduon Wildbirds & peacedrums (men utan musikaliska jämförelser) handlar det om en grupp som genom ovanlig sättning och högst okonventionell musik, erbjuder mer än bara en konsert. Det blir en slags happening av det hela. Att Detektivbyrån spelar instrumentalmusik är ren fakta, sedan var det detta med etikettering. Soundtrackmusik utan film, folkmusik för den nya tiden eller varför inte instrumental neo-skiffle? Det här är feelgood-musik utan att kallas easy listening eller Scissor sisters (här är det för övrigt snarare Scissor brothers, ty det spelas faktiskt på sax ibland).

Jag tänker på min uppväxt i DDR-Sverige där instrumentalpärlan "Boeves psalm" kunde ackompanjera inväntandet av "halv fem" (barnprogram i SVT 1) eller "halv sex" (barnprogram i SVT 2). Jag tänker upprepade gånger på något urbanpittoreskt franskt och får väl sälla mig till den redan inmutade jämförelsen med "Amelie från Montmartre"-soundtracket. Det är vänlig, välvillig ibland så där mystiskt drömsk musik, gärna med ett um-pa-pa-komp på dragspel och snygga melodislingor från lagom retrofärgad synt eller vibrafon/glockenspiel. Då och då vävs rytmiska figurer effektivt in i varandra. Trummisen Jon Nils Emanuel Ekström jobbar med både akustiska trummor och elektroniska pads som adderar exempelvis tunga bastoner eller tunga actionfilmstrumljud a la "Terminator 2". Fräckt och effektfullt! Bland de mest "konkreta" låtarna flaggar jag gärna för "Om du möter varg" och hoppfullt vackra "Kärlekens alla färjor".

Kanske ska man prata om scenfrånvaro i stället för scennärvaro. Dels för att trion ser ut att segla ut i sitt eget svängiga mikrokosmos då och då (Svenne Hedlund/Johnny Ramone-look aliken Anders Flanders är verkligen helskön) och dels med tanke på ett skenande flumcharmigt mellansnack om allt från dansbandshits till grisfest med Kee Marcello. Martin Molin berättar till exempel om hur han fick paltschwiimen efter en halv palt, men då hade han mot bättre vetande grundat med pizza innan han gick på kalaset.

Det är inte bara kaos som är granne med Gud. Jag gissar att det även gäller dragspel och syntljud. Det här är en unik liveupplevelse och bandet har förstånd att sluta innan jag ens formulerat "enformigt" i tanken.
För övrigt tycker jag att du ska låna ett öra åt "Wermland". Den är en liten pärla. Håll också utkik efter en kommande Detektivbyrån-remix på Markus Krunegårds "Jag är en vampyr".