Py Bäckman med
bygdens körer
Py Bäckman, sångerska, kompositör och textförfattare, utmärker sig med sitt stora register av musikaliska uttryck och produktioner. Den 40-åriga karriären har bestått av allt från pop, country, jazz och musikalverk till rock och barnvisor. När Bäckman uppträder med pianist Ann-Marie Henning och bygdens körer under söndagens musikgudstjänst i Älvsby kyrka är det framför allt de lugnare verken bestående av psalmer, jazzbetonade verk och vismusik som framförs.
”När hösten kommer”, en visa som (passande nog) handlar om hösten, inleder kvällens musikframträdande efter att kyrkklockorna klingat av. Bäckman berättar att verket uppstod under en vårdag i samband med att hon tänkte ”vad allt är fint och grönt – men inte jag!”.
Många av låttexterna och mellansnacken handlar om tidens gång, livets cykler och ålderdomens framskridande. Bäckman skojar om att hennes nästa skiva borde kallas ”Det lider mot slutet”. De levande ljusen och gemytliga skratten som uppstår när Bäckman med självdistans och en ödmjuk hållning till sig själv presenterar låtarna, bidrar till en värme i lokalen. En värme som säkert också till viss del beror på de stora mängderna besökare.
En hel del var de åhörare som fick stå längs väggarna, uppe på läktarna eller sitta i trappan för att få plats i den till brädden fyllda kyrkan. Akustiken i en kyrka är inte särskilt förlåtande – minsta hostning, prassel eller tveksamhet i musikframträdandet hörs.
Samtidigt som det ger en viss känsla av gemenskap att sitta i ett sammanhang där alla behöver sitta nära, kan ljuden som uppstår i stora folksamlingar störa de mer finstämda partierna i en konsert av typen som spelas under en musikgudstjänst.
Det är till viss del ödmjukheten och självdistansen som räddar situationen när rösten inte håller helt för Bäckman. Ofta tar hon stöd av kören och avlägsnar mikrofonen från sig själv i de högre tonerna. Styckena som kompas av den stora men samstämda kören kommer ofta som en lättnad efter några minuter av svajiga sånginsatser. Bäst går det med de mörkare och mer utdragna tonerna där rösten inte behöver jobba så hårt med tonväxlingarna.
Sam Cookes ”Bring it on home to me” som skrivits om till en svensk version av Bäckman blir kvällens favorit – en bluesig låt där den svajiga rösten faktiskt adderar känsla till det tunga pianobaserade gunget.
Några av de folkkära låtar som bidragit till att göra Bäckmans namn som kompositör och textförfattare framförs under kvällen, där ”Stad i ljus”, ”Min plats på jorden” och ”Gabriellas sång” tillhör några av de mest välkända. En charmig, gospelliknande version av Cohens ”Halleluja” avslutar kvällen och får publiken att ryckas med i sång och applåder.