38 år tidigare hade bandet sin första spelning live på samma plats på Gültzaudden, ”där borta vid tallen”, berättar Björn Sjöö, tillsammans med Dan Bergman sångare och låtskrivare i bandet.
Bandet upplöstes 1985, men har sedan dess återförenats på spelningar genom åren och till många musikälskares glädje så även under kvällen. När Sjöö fortsätter med att kvällens spelning kan vara den kanske sista gången de spelar så möts han av ett rungande ”neeej” från publiken.
Konserten inleds med bluesrockigt gungiga ”Från en huvudlös hals” från bandets första album "Rekyl". Dan Bergman avslutar låten med ett gällt rockskrål som visar att rösten håller än, även om den vacklar till under vissa av låtarna. Björn Sjöös röst har snarare vuxit med åldern, som ljuder av en pondus och raspighet som adderar känsla till de svenska låttexterna.
Att bandet skulle ha varit som mest aktivt under 70- och 80-talen märks inte på originalmedlemmarna under kvällens konsert. Samtliga sju musiker på scen river av musiken med glädje och skicklighet. En kärlek till och passion för vad de gör märks genom såväl framträdande som musik. Björn Sjöö bjuder på lekfulla dansmoves, sång och dragspelsmusik med en energi, värme och glädje som inte kan ha tonats ned nämnvärt genom åren.
Världens första hiphoplåt, som låten benämns som i mellansnacket, ”Slå hårt” från bandets kanske mest framgångsrika album ”I himlen är det försent” (1978) skapar ett gung som fortsätter genom titelspåret till samma platta och får många i publiken att lysa upp i nostalgiska leenden. Det märks att Rekyl har betytt något under många års tid, för många av de som kommit för att lyssna på kvällens spelning. Slitna jeans- och skinnjackor som kan ha sitt ursprung från tiden då bandet hade sina första framträdanden syns bland åhörarna och det är en känsla av gemenskap som råder bland de rockrävar som kommit till kvällens spelning.
Konserten avslutas med ”Kärlek”, en vacker ballad skriven av Lulepoeten P-O Åström. En timmes musikalisk nostalgi, en blandning av allvar och humor i låttexter och framförande och en vacker solnedgång över Luleälven i ryggen borde göra varje konsertbesökare nöjd över kvällens spelning.