Man brukar säga att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att bli profet i sitt eget land. När det gäller gruppen Euskefeurat måste man tillstå att närmare än vad man kommer i sin hemstad går nog inte att komma. Folk älskar gruppen och deras musik och texter, många kan sjunga deras sånger.
Under en bra stund under konserten försöker jag komma underfund med vilket epitet man ska ge Euskefeurat och deras musik. Folkmusik låter det för det mesta och efter en stund så ger jag upp och konstaterar att man har ett alldeles eget sound.
Ta den allra första låten till exempel. En hemvändarlåt med texten "oj, oj, oj," som börjar som en mollstämd finsk jenka men så småningom övergår i en rysk vildsint folkvisa i ett accelererande tempo.
Det är tydligt att någon etikett inte passar och bra är väl det. Ibland låter det irländskt, ibland country, ibland en salig blandning av allting. Euskefeurat, helt enkelt.
Klädda i jeans och rutiga skjortor (medvetet eller inte) levererar sedan gruppen den ena låten efter den andra med ett tydligt budskap, politiskt eller socialt. Här kommer soundet till sin rätt genom att vara tämligen grovhugget, det polerade har man lämnat åt andra.
Det gäller också de gånger man ägnar sig åt unison eller ibland flerstämmig sång. Gruppens medlemmar byter också obehindrat instrument under konserten och visar stora musikaliska färdigheter.
"Det var en gång en gubbe hemma i byn."Så börjar ofta Ronny Eriksson någon av sina historier eller skrönor som man skulle vilja kalla det.
Som åhörare undrar man efter ett tag var denna märkliga by kan finnas. Något svar på frågan får man aldrig och lika bra är väl det. Ett oräkneligt antal original tycks i alla fall finnas. Svårt att bedöma som åhörare vad som är sant och inte sant. Inte så viktigt alls.
Ronny förresten, är naturligtvis gängets frontfigur men under kvällen var det även andra som tog ordet och det gjordes på ett sätt som kändes spontant och inte inrepeterat.
Ni som inte har biljett till onsdagskvällens konsert, undersök om det finns plats på torsdagens extrakonsert. Ni får er till livs en upplevelse som gör er på gott humör och där ni bjuds på både religiös och politisk sång. Ni bjuds också på kärlek och sång med sprit i. Om publiken var nöjd? För att återknyta till hemvändarsången; Oj, oj, oj.