Norrländskt vemod det svänger om

I första låten med Jannok, "Irene", är det just så bra.Tillsammans skapar Norrbotten Big Band och den lilla tjejen med den stora rösten något riktigt intressant. Med full kraft och rejält med fart slår jojken och jazzen till på ett närmast bedövande vis. Även i "Samelandsvinter" (ni får ursäkta, jag tänker inte ens försöka stava namnet på samiska) kommer den där perfekta fusionen fram när Jannoks starka men ändå spröda röst flätar in sig i saxofoner och trumpeter.

Men det är inte alltid som blandningen fungerar. I flera låtar tar jazzen över och det samiska folkmusiktemat liksom försvinner på vägen. En annan nackdel är själva lokalen - det är väldigt mycket musik som blir instängd i en relativt liten salong, vilket leder till en riktigt hög ljudnivå emellanåt.

Kvällens andra solist, saxofonisten Jonas Knutsson, är lättare att på förhand placera in i sammanhanget. Han brukar röra sig mellan jazz, fusion och världsmusik. Under kvällen bjöd han på en del riktigt finstämda folkmusikinfluerade låtar, bland annat en polska som tillägnades Älvsbyns nedläggningshotade musikskola.

Herr Knutsson i all ära, men det som verkligen får kvällen att lyfta är Sofia Jannoks närvaro och nysnöglittrande energi. I skuggan av jojk-jazz känns folkmusik-jazz nästan som "old news". I gängets näst sista låt klingar norrsken och midvinter fram genom sången och Dan Johanssons flygelhorn. När jag lämnar konserten förväntar jag mig nästan att gråslasket utanför ska ha förvandlats till gnistrande snö som speglar det sköna, norrländska vemodet. Det har det inte.
Men känslan sitter ändå kvar trots vattenstänk på svart asfalt.
Fotnot: Den 25 november kommer gänget till Piteå och den
27 november till Luleå.