Annika Norlin gör alltid fina spelningar, vare sig hon står på scenen som Hello Saferide eller Säkert. Ibland blir jag lite trött på att de två inte går att förena. I höst ska Annika släppa Säkerts låtar på engelska och det blir allt svårare att hålla projekten isär. Men för tillfället är det Säkert (på svenska) som gäller och i den formen har Annika Norlin tagit stora steg framåt.
Sist hon spelade på Trästock var 2008 och då var det smal indie av en populär artist, men inte större än att det gick att sitta i gräset och ändå se varje rörelse från scenen. Jag har sett Säkert sen dess och intrycket bara förstärks efter ett par låtar i Skellefteå. Hennes liveframträdande är ett, om inte flera, format större än när hon turnerade med den förra skivan, debuten. Hennes spikraka framtoning tillsammans med hennes karga, nästintill maniska rörelser passar nu inför hur många människor som helst. Det är storslaget, ärligt och på sant Annika Norlin-manér avskalat vardagligt.
Jag står och funderar vad det är jag gillar så mycket med Annika Norlin. Det jag till sist landar i är det perspektiv från var hon berättar sina berättelser, lugnt tillbakablickande någon meter över marken ett par år framåt. Annika Norlin är en av ett fåtal artister som fascinerar mig på ett sätt, inte med sin musik utan med sin person. Den hon tar med sig upp på scenen varje gång och använder till att skapa vacker konst. Det är någonting särskilt med journalister som väljer en musikkarriär. Säkerts texter lyckas träffa rakt in i mig, utan att för den delen vare ens nära att bli klichéer.
I Skellefteå är Säkert precis så bra som hon kan vara. Det hörs ingenting av att hon skulle ha tappat rösten för en vecka sedan. Hon och bandet låter mäktiga och jag har svårt att tänka mig en bättre artist för ett jubileum för Trästock. Hela konserten står jag och väntar, och som tolfte låt kommer den då till slut, Wannadies-covern "Min hemstad". Det hade ju inte gått utan den en sådan här kväll.
Utöver det njuter jag av den hypnotiska koskälleslingan på "Isarna" och överlag hur samspelt och harmoniskt hela bandet känns, låt ut och låt in. Låtar som "Är du fortfarande arg" och "Influensa" är optimala vemodshits. Jag trodde de var gjorda för höst, men de träffar rätt även en svettig sommardag.
Annika Norlin är den hon är. Det kan innebära att vi inte får se Säkert på ett par år. Det kan innebära att hon slutar med musiken helt. Men vet aldrig. Men jag gillar henne för det, kanske lite extra sådana kvällar som den i går i Skellefteå.