Mikael Rickfors, Norrbotten Big Band och Trio X
En tolvtalig blåssektion, kontrabas, trummor och piano skapar ett maffigt musikaliskt uttryck tillsammans. Det krävs en stark sångsolist för att hitta sin plats i en sådan konstellation. Sångaren och låtskrivaren Mikael Rickfors klarade pärsen när han spelade med Norrbotten Big Band och improvisationsgruppen Trio X under söndagseftermiddagen.
Tretton låtar presenteras med mellansnack som tar lyssnaren till några av världens alla hörn (och öar). I såväl Sverige som Irland och Afrika har öar av olika slag enligt artisten utgjort inspirationskälla till flera av de egenskrivna låtar som spelades. Lika allehanda som det geografiska spannet på låtarnas ursprung, är ljudmattan som uppstår under konserten, där de många instrumenten bidrar med sitt eget uttryck.
Rickfors är erfaren som bandmedlem såväl som soloartist. Han har tidigare spelat i band som Bamboo, The Hollies och Grymlings varvat med en solokarriär, där hans största framgångar nåddes med ”Vingar”. Det märks att han är en van lagspelare även i kväll, där de 16 musikerna på scen byter av varandra med det ljudmässiga utrymmet. Ett kamratligt turande om instrumentala och vokala insatser skapar en dynamiskt och spännande sound, som utgörs av bluesens taktfasthet och jazzens oberäknelighet. Rickfors stadiga och behagliga röst leder låtarna framåt mellan de instrumentala utsvävningarna.
”Falling” från senaste soloplattan ”Away Again” (2009) inleder konserten. Blåssektionen får stort utrymme och ett saxofonsolo bryter av. Rickfors röst träder sömlöst in i musiken efter solot och effekten som uppstår genom de olika musikaliska krafterna skapar tillsammans harmoni och samspel. Samma slags dynamik återfinns i låtvalen. Egenskrivna alster från 70-talet fram till nutid varvas med versioner av tidigare verksamma musikers verk.
”Daughter of the night”, låten som nådde världsarenan när Carlos Santana gjorde en cover på den, följs av Etta James ”At last”. Självklart spelas även ”Vingar”, låten som kommit att bli lite av Rickfors signum, i en jazzig tappning. Efter en tolkning av John Lee Hookers bluesklassiker ”Boom boom” kliver musikerna av scenen och snopna åhörare muttrar om extranummer. Joakim Ekberg i Trio X återvänder till scenen efter några minuters påhejande från publiken och river av ett svallande trumsolo som snart kompas av övriga storbandet och Rickfors. De avslutar konserten med James Browns ”It’s a Man’s Man’s Man’s World” och bluesklassikern ramas in av blåsinstrument som adderar ytterligare tyngd till rytmerna.