Gott och blandat i Acusticums lilla svarta

Det är inte ofta man är glad över en liten publik, men den här gången går det inte att blunda för fördelen. Konserten med Norrbotten big band och deras gäster får nämligen flyttas från stora salen till den betydligt tajtare lokal som kallas black box på grund av detta. Ljudet hade inte varit i närheten i stora salen. Här blir det kompakt och snärtigt, vilket passar kvällens program perfekt.

Någon röd tråd finns inte, men här blandas soul, funk, jazz och hiphop till ett småtrevligt program och även om det låter fylligt och mäktigt om storbandet så infinner sig inte de där verkligt stora ögonblicken. Nyligen Manifest-belönade Luleåduon Movits kommer väl närmast med sin sprittande hit "Äppelknyckarjazz" som här får rejäl skjuts av orkestern som backar upp med både blås och skönt ropade repliker. En annan riktig partystänkare från gruppen är "Ta på dig dansskorna" med Gene Krupa-stylade pukfills från eminente batteristen Sebastian Ågren. Bröderna Rensfeldts samarbete med storbandet känns lyckat och givet.

I musikbranschen är sångerskan Annika Granlund ett hemligt vapen som dyker upp bakom Lisa Nilsson, Pernilla Andersson och Peter Jöback, för att inte nämna i "Let’s dance"-orkestern. På den här turnén får hon själv agera solist med riktigt gott resultat. Randy Crawfords "Street life" och Carole Kings "(You make me feel like) a natural woman" (flöjterna - mmm ...) är både väl valda och välljudande covers som blir riktigt lyxiga. Earth, wind & fires "In the stone" sjunger Granlund för övrigt som intronummer i duett med bandledaren Tapio Maunuvaara. Inte kvällens höjdpunkt kanske, men en självklar och kul inledning.
Folkkäre rapparen Dogge Doggelito står för kvällens kändisfaktor. Tillsammans med kusinen El Primo gör han sitt bästa för att uppvigla den tisdagssega Piteåpubliken till lite partydans och det blir en charmig och riktigt skön stilkrock i "Bad boy" där de mässar på ett härligt sätt.
"Over the rainbow" - här instrumental - för hundrafemtiotredje gången känns inte så kul. Det är "beat-bitarna" som dominerar och tar hem poäng den här kvällen, en udda och säkert rolig avstickare från storbandets vardag. I tunga, händelserika instrumentalen "Latin dance" får de blomma ut totalt med grymt solospel av saxofonisten Karl-Martin Almqvist, nämnde Sebastian Ågren och Piteås egen Petter Olofsson som nyrekrytering på bas. Han är en nästan onödigt ung supertalang med ett grymt flöde i spelet. Om vi säger så här, han kommer inte att gå gig-lös genom livet.

En funktung version av Dizzy Gillespies "A night in Tunisia" sätter punkt för undertecknads del och än en gång: det låter riktigt bra i en lokal med en "dukning" som nästan suddar bort gränsen mellan publik och band. I stället får vi känslan av att sitta i en tv-studio. Det blir avslappnat och lite av "an evening with". Ett koncept som för övrigt borde få ta plats i just den här "lådan" lite då och då. Fram med idéerna bara.