Det är full vinter utanför. Konserten heter höstglöd. Men så möter vi också en orkester som hade höstupptakt redan i maj, så inga mallar verkar gå säkra.
Söndagskvällens konsert på Acusticum är på riktigt fullsatt när Norrfjärdens bästa storband inleder med piggt framåtlut i "This could be the start of something big", en strålande öppning, med härliga "chops" från Anders Sandlund (yes, vi är flera) bakom trummorna.
Nils Landgren ansluter lagom till den mer funkigt beat-baserade "Walk tall" som bjuder på livfullt slitande soloinsats från den röda Yamaha-trombon som blivit hans signum, följt av ett välmatchande dito med fylliga toner från Åke Östmans elgitarr innan Jerry Winblad von Walter tar den sköna serien i hamn på sin altsaxofon.
Storbandet klarar sig rätt långt på egen hand, men visst är det kul med sjungna inslag. Ida Sands fylliga stämma drunknar visserligen lite i Gunnar Ullbergs fina ballad "Välkommen hem", men hon tar tillbaka det med råge i en ruskigt välljudande version av Chaka Khan-klassikern "Ain't nobody", styggt uppbackad av det tunga samspelet mellan Johan Nordlanders klaviatur och Magnus Wiklunds vådligt bastanta basgångar.
Neil Youngs "Only love can break a heart" ger välbehövt andrum i avskalad duett mellan de två själfulla gästsolisterna och innan klockan visar kaffepaus hinner Landgren och Jerry Winblad von Walter med en munter duell i "Cloudberry Jam".
Stings "Fragile" gör Nisse Landgren till en manlig Sade-släkting och en riktigt mustig duett blir det mellan Ida Sand och sjungande trumpetaren Niklas Häggbom.
Abbas "Super Trouper" får omild, men ändå rätt lyckad behandling. När Nisse Landgren sjunger den välbekanta versmelodin över nya harmonier blir det som hela havet stormar, men jag gör tummen upp för den instrumentala refrängen och ett blåsriff som andas 70-talsdeckare.
En humoristiskhållning kompletterar helheten. Som den här interna passningen
"Vi har ju fått en förfrågan från ... Amerika, visst?"
"Arvidsjaur!"
"Jaha, ja, det var ju lite västerut i alla fall".
Storbandets medlemmar kliver ur rollerna och agerar manskör när de ger sig på "Get here", mycket välljudande och till stort jubel, ska tilläggas.
På det hela taget en bra, om än lite för lång konsert med sköna interna vibbar. Men det är ingen firmafest. Swinging Wheel släpper in oss i go'-värmen och säger välkomna.