Som en försmak och som uppvärming fick vi i publiken ta del av de kunskaper som vokalgruppen "The Real Group" förmedlat under innevarande år. Konsertens första avdelning sköttes helt och hållet av de studenter som deltagit i den kurs som behandlat det speciella sätt att sjunga och använda den mänskliga rösten som är "The Real Group´s" kännetecken. Ett knippe sånger, bland annat två uruppföranden, gav en tydlig inblick i de effekter och ljud som kan frambringas. Vi fick höra inte bara blandade grupper sjunga, utan också fyra tjejer sjunga, "Uti mitt hjärta" av gruppen Kraja. Tre grabbar kontrade med en sång där man ville berätta om hur det är "Att vara man." Man demonstrerade också en del av den repertoar av ljud som ingår i den här typen av sång, fingerknäppningar, ordlös sång och ett alldeles speciellt sätt att använda mikrofonen. Första avdelningen avrundades med en vaggvisa där alla studenter sjöng tillsammans.
Så, efter paus var det så plats på scenen för "mästarna." Och, så man intog den! En synnerligen samövad ensemble som gav prov och bevis på varför man är en grupp berömd och känd över hela världen. Man kan uppvisa en otrolig spännvidd i röstomfånget, från Anders Jalkéus synnerligen djupa bas till Katarina Henrysons ljusa sopran.
I ett knippe låtar får vi prov på det mesta som kan åstadkommas med den mänskliga rösten. Jag kom på mig själv att vid ett tillfälle sitta och undra var rytmsektionen satt någonstans. Svaret är; i struparna på sångarna, minsann!
Möjligen kunde man ibland tycka att texten fick stryka på foten till förmån för de instrumentala bas- och slagverksljud som åstadkoms. Att repetera musik för en grupp som "The Real Group" måste i mångt och mycket likna den repetitionsteknik som används av stråkensembler, tänkte jag. Precision, intonation, inte minst, balans mellan stämmorna, kräver ett stort arbete av sångarna. Att man har lyckats otroligt bra fick vi ytterligare prov på, inte minst i det jazzmedley om 5 låtar av Count Basie. Första gången jag hört tjutande trumpeter högt uppe diskanten exekveras av två kvinnliga sångare. En höjdare i dubbel mening.
En parodi i form av en sång som åskådliggjorde skillnaden i kynne och sätt att "bete" sig hos sångare i de olika stämmorna, fick vi oss till livs i en sång komponerad av Birger Sjöberg. Anders Jalkéus skicklig och rolig som den fåfänge tenoren.
Ja, det blev en kväll att minnas. Minsann, en riktig grupp, "The Real Group."