Jul i Folkton-turnén går för sjätte året i rad och i år startar turnén i Piteå och sammanfaller lägligt med Pitefolk Världsmusikfestivals öppnande.
På scenen i stora salen står massor av instrument uppradade och väntar på att tas i bruk av några av Sveriges främsta folkmusiker. Stora salen i Acusticum är välfylld. När Jul i Folkton-gänget äntrar scenen så är det med en stämsång. Stämningen är avspänd och gemytlig för det här gänget har varit med på turnéerna sedan starten för sex år sedan.
Och det bjuds på mycket spelglädje från scenen, musik i folkton som är gränsöverskridande och inte enbart svensk. Det hörs influenser av irländskt, nordafrikanskt rytm och kanske någon medeltida ballad. Ofta är det väldigt långt från de versioner som vi är vana vid, av till exempel "Staffansvisan", och "Räven raskar över isen." Ett fint exempel på jul i Folktons originalitet är Lena Willemarks version av "O helga natt" på älvdalsmål, mycket stämningsfullt och personligt. Trubaduren Sofia Karlssons version av en engelsk mariavisa och violinisten Lisa Rydbergs nyskrivna polska i moll, är också stämningsfulla stycken som trollbinder publiken.
Det blir en bra kontrast när dessa finstämda stycken varvas med låtar som är både mäktiga och riktigt riviga, där både instrument och röster liksom vill blåsa skallen av publiken, det gillar jag. Sedan är ju de flera av dem inte minst Ale Möller, mulitinstrumentalister och om jag gissar rätt så är det han som fått hela gänget att, i en av låtarna spela på hemmagjorda flöjter och pipor av plaströr, det brukar vara hans specialitet.
I övrigt är det en och annan dikt om att odla ljus i mörkret och gemytligt mellansnack och humor. Slagverkaren och basisten Olle Lindbergs trumsolo med endast en mikrofonförstärkt tamburin är kul och får i gång publiken. Även om jag inte nämnt alla musiker här, så är alla var och en för sig, fantastiska musiker med gedigna karriärer.
Konserten spred både värme och ljus så bättre inledning på julfirandet kan man inte få.