Bröderna överlevde raset inne i Tarfalahallen

Klockan halv nio under lördagskvällen kom bröderna Kristoffer och Simon Fredriksson till Tarfalahallen för att klättra. Det var helt tomt i lokalen när de kom de dit.
– Vi klättrade och hörde ett knakande hela tiden uppe i taket, i mitten av lokalen. Vi tände alla lamporna och gick runt på fotbollsplanen och kollade efter vad det är som låter. Då får vi syn på balken som håller uppe en takstol i mitten och ser att den står snett. Den hade vridit sig med takstolen. 

Killarna fotade balken och höll sig undan från fotbollsplanen ifall något skulle ramla ner från taket. 
– Vi trodde aldrig att hela taket skulle rasa ihop. Så vi fortsatte klättra, säger Kristoffer Fredriksson. 
Omkring klockan tio på kvällen börjar killarna ta på sig sina ytterkläder och Kristoffer ser sin lillebror gå under bryggan, den del där läktaren finns, bort mot toaletterna vid entren för att tvätta händerna. 
– När jag kommer fram till bryggan så faller hela taket ner. Hoff, jag springer tillbaka mot klätterväggen och det känns som att allting bara rasar. Det svartnar och jag känner en lampa flyga ner precis bredvid mig. Jag vrider mig tillbaka och försöker se min bror, men jag ser bara öppen himmel där taket har varit och jag skriker i panik. 

Efter några minuter började Kristoffer gå tillbaka mot området som rasat. 
– Jag trodde att min bror var död och att han låg under massorna där. 
Då såg han Simon komma springande. 
– Fy fan, du vet, jag skrek för att jag var både glad och arg samtidigt, för jag sa gå inte där under innan. Jag var oerhört tacksam och glad att ingenting värre hade hänt honom, vi hade verkligen tur. 
– Han sa till mig att så fort det började rasa så ställde han sig under en pelare på bryggan och höll i sig. Han trodde att taket hade rasat ner på mig också och att jag var död. 
 
Nödutgången vreds sönder av trycket och öppnades av sig själv så att killarna kunde ta sig ut den vägen. 
–  Jag är så glad att det bara var vi två där inne och inte ett fotbollslag som stod och spelade eller friidrottare som var runt i lokalen, det hade lätt kunnat vara 200 personer där inne som hade fått taket över sig.  
Sömnen ville inte infinna sig under natten. 
– Jag har haft väldigt svårt att sova, jag känner fortfarande en oerhörd klump i magen, både jag och min bror är väldigt skärrade fortfarande.