– Det ska bli skitkul att komma upp, säger Olof Wretling på telefon från sitt hem i Karlstad, nyss hemkommen från påskens snowboardåkning i Sälen.
Han är medlem i både humorgruppen Klungan och i gänget bakom P3-succén ”Mammas nya kille”. Fem gånger har radiopubliken röstat fram honom som vinterpratare i P1.
”Diagnoserna i mitt liv” var temat för ett av programmen och det är på det han bygger showen som gjort succé på Rival i Stockholm.
– Jag vandrar genom uppväxten, från ”spring i benen”, till dyslexi och damp-unge. Det är komik och allvar i en salig blandning.
– Vad är egentligen ”normalt”. Vinner vi någonting på att peka på varandras tillkortakommanden?
Ja, gör vi det?
– Nä, jag tror att det är det sämsta vi kan göra. Ingen människa växer genom att bli påmind om att man är på ett visst sätt. Jag är själv över 40 nu. Det blir tydligt att man som person inte är statisk, att man förändras genom olika sammanhang.
– I gråzonen mellan vad som är normalt och inte är det farligt att hålla på och diagnostisera. Genom tålamod tror jag att vi hittar rätt.
Det var i samband med flytten till Karlstad som den Umeåbördige komikern tänkte att det vore bra att samla alla sina patientjournaler på ett ställe och begärde utdrag. Den digra luntan bjöd på självinsikter, bland annat kring att han är lite hypokondriskt lagd. Han har också sett att sorg, bland annat efter pappan som gick bort i cancer när Olof var 18, och den egna dyslexin går som en röd tråd.
– Jag har alltid gillat att uttrycka mig i text. Skrivandet kan funka som ett sätt att bearbeta saker, att lätta på trycket. Det kan komma 14 sidor när jag hittar ett "flow", men mitt flow var felstavat när jag växte upp. Jag fick aldrig komplimanger eller feedback, aldrig höra ”vilken fantasi du har”, bara att det var felstavat.
I sorgen efter pappan kom Olof Wretling inte i kontakt med tårarna, som han uttrycker det. När han var 25 sökte han läkarhjälp för yrsel, hjärtklappning och oro. Han var fysiskt kärnfrisk. Rädslan för att dö visade sig komma från obearbetad sorg. Läkaren gav honom i uppgift att skriva ett brev till sin döde far.
– Jag kom i kontakt med sorgen, lärde mig att gråta, men också att jag kan beröra andra genom att skriva. Det är sorgligt, men fantastiskt, att det var en läkare och inte en lärare som visade vägen in i skrivandet.
Sedan dess har han byggt sig en fin karriär på skrivna ord, som sedan blommat ut i gestaltning på scenen. Karaktärer som Mangan och den extroverta dramadrottningen Katla har gjort Olof Wretling till en mycket populär komiker. De senare årens P1-uppdrag har haft sin påverkan. Han har blivit modigare.
– Ju mer jag vågar berätta om egna funderingar och tillkortakommanden, desto mer visar det sig att saker är väldigt allmängiltiga. Mottagandet stärker mig att fortsätta.
Den aktuella showen, där även musikern Jakob Nyström medverkar på scenen, beskriver han som en road movie genom sitt eget liv. Här lämnar han sina populära karaktärer och möter publiken kort och gott som Olof Wretling.
– Det var läge. Det känns lyxigt och kul att få ta det klivet och möta publiken utifrån personliga texter.
Du är lite hypokondrisk säger du?
– Det är tesen med föreställningen. Alla har vi de delarna i oss. Vi måste kanske bli kompis med känslan att man är onormal, för vem är egentligen normal?