Julstämd klassiker

Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorp har uppträtt på olika scener i Piteå och Öjebyn under sina årligen återkommande julkonserter, men frågan är om inte kyrkan i Öjebyn är det bästa valet. Inte bara för att julstämningen så lätt infinner sig i en kyrka lagom till första advent, utan också för att kyrkorummet känns intimare.
Sedan några år har duon med sig pianisten, arrangören och kapellmästaren Andreas Landegren. Han har också producerat flera skivor, senast Anna-Lotta Larssons tionde, “Saknad", som hon i våras firade 30-årsjubileum som artist med.

Konsertprogrammet är inte helt olikt andra julkonserter med Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorp. De är bra på att blanda säkra julkort med en och annan joker för dynamikens skull. Att deras röster passar varandra väl trots helt olika frasering och artikulation, att Landegren är en lyhörd ackompanjatör som också kan improvisera fram fina solon, att alla tre har humor som de doserar när det bäst behövs, och inte minst att de ser till att de lokala körer de samarbetar med har chans att vara lika välrepeterade som de själva, är inga överraskningar. Ändå blir jag överraskad.
Trots att jag inte till fullo kan sätta fingret på varför, är jag beredd att utnämna årets julkonsert med denna trio till deras bästa av dem jag hört. Jag vill påstå att det bland annat har med scennärvaro och känsla för tempo att göra. Det börjar redan när den tillfälliga kören, som består av en kör från Älvsbyn och en från Piteå, låter höra att den minsann kommer att göra sitt bästa utan att slarva bort en enda ton. Det fortsätter med att artisterna sjunger duetter, stämsång, och solonummer - Andreas Landegren är bra på att sjunga också - och ljudkvalitén får toppbetyg.

Varje sång ges en egen prägel, till och med "Nu tändas tusen juleljus" blir speciell med Andreas Landegren på ackordeon. Anna-Lotta Larssons och körens "Adams julsång"("Oh, helga natt"), som jag i vanliga fall tycker är söndertjatad , får här ett intressant och lyssningsvärt uttryck. De båda sångerna från Anna-Lotta Larssons senaste skiva känns också rätt placerade.
Annars spelar Andreas Landegren inte dragspel utan synt och en av konsertens höjdpunkter är hans instrumentala version av "Bjällerklang" ("Jingle Bells") i skönt svängig jazztappning.

En annan minnesvärd soloinsats är Göran Fristorps tolkning av tre danser som Michael Praetorius skrev 1612. Gitarristen bekänner att han ända sedan han var student på Framnäs musiklinje haft komplex mot att spela solostycken. Detta på grund av en konsert i Öjebyns kyrka som gitarrpedagogen, professor Josef Holecek bjöd in sin maestro till. Förväntningarna på den utländske gästen var skyhöga. Det ledde till att den världsberömde gitarristen blev nervös, händerna darrade så att han knappt kunde spela. Fiaskot gjorde så bestående intryck på Göran Fristorp att han sedan dess inte spelat klassiska solostycken lika mycket som han har velat, av rädsla för att inte kunna kontrollera sin nervositet. När han förklarar att det kan bli ändring på det nu när det gick så bra, får han välförtjänt varma applåder - han är onekligen en av Sveriges bästa gitarrister. Konserten avslutas inte oväntat med "Stilla natt" och efteråt tycker jag att tiden gått fort. Men så brukar det ju vara när man inte har tråkigt en sekund.