Min barndoms jul
Patrik Öhlund har dragit på sig en smoking och bjuder upp till repris på förra årets omtalade julkonsert. Platsen är återigen Hortlax kyrka och responsen har inte låtit vänta på sig. Biljetterna är slutsålda och det är fullt i kyrkans alla vrår, med undantag av några platser på balkongen (gören er icke besvär, man ser ändå inget från de platserna). Ett varierat program, duktiga musiker, en gospelkör och en karismatisk värd med skönsjungande vänner ger också publiken valuta för pengarna.
Vurmarna för de klassiska låtarna behöver inte gå tomhänta. "The Christmas song" inleder kvällen i skön toxidoanda. "En stjärna lyser så klar" spelas i käck tappning och Patrik Öhlund består sångarprovet "O helga natt" med gott resultat. Emma Bogren bjuder på stark sång i "You're here". "Let it snow" avhandlas i den klassiska tappning som får mig att tänka på en jul i korsningen mellan fåtöljhäng och martinivimmel. Glömmas skall inte heller "What child is this", den melodiskt undersköna bit som är kanske kvällens vackraste låt. Inte heller "Have yourself a merry little Christmas" i Sinatratappning med ett supersolo av pianisten Rickard Tjernlund.
Blandat med klassiska bitar finns mer otippade element. Gästen Francis Goosens formulerar saken bra inför Sting-låten "Fragile": "Vad är en klassisk julsång? För mig är det låtar som handlar om fred. Krig är det värsta som finns." Inte alls dumt tänkt. Det är också ett tänk som erbjuder möjligheter för repertoaren. Nämnda "Fragile" utgör ett trevligt tillskott till kvällen. Patrik Lindgrens soloprestation i Coldplay-låten "Fix you" likaså. Juligt? Nja, men det låter bra och den skapar stämning. Dessutom drar den mest applåder under hela kvällen. Stefan B Anderssons gestaltning av 8-åriga Klas som vill ha en selfie-fri jul är nog kvällens mest ihågkomna framträdande. Med humorn som vapen är låten en kritik mot selfiekulturen och facebookfixeringen. Det skrattas friskt, och roligt är det, men texten är också en djupt tragisk skildring om försummad uppmärksamhet där mamma och pappa bryr sig mer om den nya profilbilden än om sitt barn. Ett budskap som för många nog är väl värt att ta med sig och reflektera över.
Bra sång och blandad repertoar i all ära, men konsertens största behållning är ändå glädjen på scenen. Det inte bara låter bra, det ser också så ut. Det här är ingen avdankad julturné inne på sin femte vecka. "Min barndoms jul" är en konsert som Patrik Öhlund med vänner gör för att de tycker det är roligt, vilket både hörs och syns. Det är familjärt, trevligt och avslappnat, vilket smittar av sig på publiken. Jag hoppas på en repris nästa år igen. Allt annat vore galet.