PP Här gör Paul McCartney "en Björn Skifs" och tolkar jazzstandards (och ett par egna kompositioner) till synes utvalda utan någon röd tråd. Harmlöst, småputtrigt och rätt ointressant.
Sir Paul har många förtjänster som sångare, men jazziga ballader hör inte till hans främsta grenar. Hans poppräglade röst passar dåligt för materialet han gett sig på och hade det inte stått McCartneys namn på skivomslaget hade albumet inte gjort något som helst avtryck. Då hjälper det inte med utmärkta arrangemang, en producent och flera medmusikanter av bästa snitt.
Därför blir det ju rätt trist att tänka på att så många kommer att köpa den här skivan i stället för till exempel något med Kurt Elling, en "riktig" jazzsångare i världsklass.