När Nicolai Dunger kommer till Manne Von Ahns studio i Jävre småkyrka (se separat artikel) sätter han sig direkt vid flygeln. Testar hur den låter, tycker klangen är bra men att det är lite ostämt på något ställe. Sedan har han köpt en ny mobiltelefon som måste laddas upp. Att inte vara i den "värld" man verkar i - Stockholm - utan uppkoppling blir jobbigt, förklarar han.
- Det där borde man göra sig av med, men jag har ju ingen dator så jag är inte så uppkopplad, säger Nicolai Dunger när han slagit sig ned på trappan utanför huset.
Med sin resa upp för att spela in just här gör han någon han inte gjort på länge, men även något som verkar ligga honom varmt om hjärtat. Han har visserligen spelat in i Mats Schuberts (Bo Kaspers orkester) studio i Storsund två gånger på 00-talet men annars var det länge sedan han spelade in någonting i Piteå. Då, minns han, var det Thomas Nyström och Niklas Berg som gav ut den vinylsingeln.
Sen var det det här med kyrkor. Den ännu outgivna folk-skivan "This Land" spelades in i Allhelgonakyrkan på Södermalm i Stockholm och Nicolai har tidigare berättat för PT hur han trivs i kyrkor.
- Jag verkar ha en dragning till kyrkor (skratt). Det kändes rätt att göra den här grejen när Manne köpte den här kyrkan.
Tonsatt konstprojekt
Tillsammans med Leo Svensson på cello är han i Piteå för att spela in. Men det ska inte mynna ut i en ny skiva i ordens rätta bemärkelse. I februari ställde Nicolai Dunger ut en svit med parskulpturer på Konstakademin. Resultatet blev så lyckat att formgivaren och rektorn på Beckmans designhögskola, Lars Furö, ville göra en bok med bilder och text om konstverken. I denna ska det även ingå tonsättningar till varje skulptur.
- Jag har velat göra något sådant här länge. Jag satte det som ett projekt när jag bodde på Gotland en sommar.
- Jag är här för att spela in de sju låtarna som blir instrumentala, nästan som romanser. Skulpturerna är väldigt robusta jämfört med musiken. En ser nästan ut som en funkisbyggnad. Det blir ganska fint, tror jag.
Den utgivningen ska bli av i augusti. Sedan tidigare ligger två Nicolai-skivor och väntar på att släppas. "This Land" som kom till efter en kreativ period på ett slott på Irland och en som han spelade in med Garth Hudson från The Band. Han håller med om att hans skapandetakt inte håller skivbolagens tempo för skivsläpp. Eller ens formen för det.
- I dag kan man bara ge ut på nätet, men jag är lite så att jag vill ha ett bevis i handen. Det är lite väl abstrakt med en kod och ett inscannat skivomslag.
De outgivna skivorna ligger där och väntar, men Nicolai Dunger säger sig ha gått vidare. Samtidigt verkar folkmusiken
ha gjort avtryck på honom.
- Det är kul, en enkel bakgrund till musiken. Folk har lätt att ta sig an den, det ligger i folksjälen och folk kan spegla sig i melodierna. Det var det Dylan gjorde och det till exempel Håkan Hellström gör i dag.
Cornelis och post-rock
På frågan vad som ligger i den närmaste framtiden för Nicolai räcker det inte med det han spelar in för tillfället. Som från ingenstans kommer det fram att han spelat in en skiva med Georg Riedel där de tonsätter tidigare inte inspelade Cornelis Vreeswijk-låtar och att han har ett experimentellt postrockband med medlemmar från fyra länder.
Om Georg Riedel-samarbetet:
- Det känns så mycket tradition över det. Han har ju skapat hela den tonvärld vi är födda med, med "Idas sommarvisa" och allt det.
- Jag känner en frihet. Jag får förfrågningar från bra människor som gör att jag får pyssla med intressanta saker. Jag vill utveckla mig själv och inte stå och stampa på samma plats. Jag gör inte lika mycket musik som tidigare, men sysslar med andra saker, säger Nicolai Dunger.
Experiment-projekt
Hans nya projekt, postrock-bandet ÅÄÖ har haft ett par utsålda klubbspelningar. Det har han tillsammans med Santiago Jimenez Borges (Kuba), Daniel Bingert (Uruguay) och Jari Haapalainen (som i detta sammanhang får företräda Finland).
- Där sjunger jag bara vokaler. Det utmanar vad musik är och många stilar möts. Det finns en uppfattning om musik som förströelse och "hissmusik", men för mig måste det finnas krafter som utmanar. Det är kul när hälften går och hälften stannar kvar under en konsert. Då vet man att man är någonting på spåret...