Gubbgnäll, politik, Petikån, pengar, flyktingar och organdonation. Norrbottnisk blues. Ronny Erikssons texter täcker det mesta om livet i stort som smått. Även om mycket inrymmer humor så skratten ekar i lokalen, finns även allvar kring bland annat ensamkommande ungdomar och åldrandets drabbningar om en farmor som blir dement.
Till just Järvträsk har Eriksson inte så många kopplingar, men ett starkt minne har han från en svunnen tid.
– Något jag minns var macken som fanns i början av byn. Jag hade en Austin 1 100 som man i stort sett tankade olja och fyllde på bensin, och här vet jag att jag brukade vara in och köpa olja, säger han.
Tillsammans med Leo Holmberg, bluesgitarrist som Eriksson även spelat tillsammans med i bluesbandet Ramblin Minds, genomför de en byaturné under veckan.
– Ja, vi är ute sex dagar i rad. Vi började i Svensbyn, sedan Renström, nu Järvträsk och i morgon (torsdag reds.anm.) väntar Forum i Älvsbyn. Därefter så på fredag blir det en spelning i Siknäs och på lördag blir det först spelning i Luleå, och sedan Klöverträsk på kvällen. Spelningen i Luleå tillkom nu i sista minuten. Det är kul att göra det lite annorlunda, vi kände att vi ville ut och se oss om i byarna, säger Leo Holmberg.
Inledningsvis så talar Ronny Eriksson om det här att bo där vi bor, jämfört att vara bosatt i storstaden.
– Om vad det är att vara norrbottning, kontra stockholmsbo. En sak vi har som de inte har, så är det fyra så tydliga årstider. Och nu, ja vilken vinter vi har. Ja jävlar vad vinter vi har. Det är skottår i år.