Deras vägar korsades för tjugo år sedan och sen dess har de varit vänner. Sara Åström är född och uppvuxen i Luleå. Anette Sandlund kommer från Skellefteå. De möttes under lärarutbildningen. Nu undervisar Sara på gymnasiet och Anette är speciallärare på grundskolan.
– I minst tio års tid har vi pratat och skojat om att vi skulle skriva en bok tillsammans. Det har varit en dröm för oss båda sedan barnsben. För två år sedan satte vi igång och det var faktiskt slumpen som avgjorde, säger Anette.
Hon fick en historia berättad till sig om ett barn som levde i en isolerad och sårbar hemmiljö.
– Jag kände att den gick att bygga på. Jag gjorde en ytlig disposition, sedan skickade jag den till Sara och frågade om hon skulle vara med, berättar hon.
Sara som var sjukskriven för en bruten tå började skriva.
– Vi gjorde det helt förutsättningslöst, som ett projekt. Vi ville bara se om vi kunde få ihop nog med material så att det räckte till en bok, säger Sara.
Deras huvudkaraktär, specialläraren Sofia Winter, jobbar också inom skolans värld. Hon ingår en fiktiv grupp bestående av polis, socialtjänst och skola. Den utgår från kommunhuset i Piteå och jobbar tillsammans för att fånga upp barn i riskzonen. Författarna tycker ämnet är viktigt och angeläget att skriva om.
– När vi anmäler att ett barn far illa till socialtjänsten får vi på grund av tystnadsplikten inte veta så mycket. Lagen förhindrar ett samarbete fullt ut. Efter en tid kan vi se att barnet fortfarande mår dåligt men vet sällan vilka insatser som pågår. Ett team där man fick prata fritt för barnets bästa lockade oss tankemässigt, säger Sara.
– Det är vår önskegrupp, så här känner vi att vi vill jobba. Lite häftigt är det att man faktiskt kan få bestämma det i en bok. Stereotypiska poliskaraktärer finns inte med och den tekniska delen av polisarbetet är inte heller huvuddelen i vår bok, säger Anette.
De har fått fram huvudkaraktärerna i boken genom att spela teater för varandra.
– Jag har frågat Sara hur ser du ut när du är ledsen, eller hur skulle du agera i den här situationen. Sen har vi visat varandra med mimik, säger Anette.
Närmiljön är central i berättelsen.
– Vi har använt oss av Bergsviken när vi har byggt vårt påhittade radhusområde. Vi beskriver också ställen som strandpromenaden vid Västra kajen, restaurangbesök och hur det sker möten inne på Storfors folkets hus, säger Sara.
Anette berättar att det inte är någon klassisk deckare. De har fått höra att boken har driv, tempo, spänning och att den är välskriven.
– Litegrann tangerar vi nog gränsen för vad som är möjligt. Man kan nog undra som sådana saker egentligen kan ske, säger hon.
En bit in i skrivprocessen började de kontakta bokförlag.
– Att få någon att nappa på två okända författare var svårt men inte omöjligt. Vi fick några erbjudanden men vi valde Bokfabriken, säger Sara Åström.
Sedan förlaget tog sig an deras manus har det rullat på.
– Först ville de bara ge ut den som en ljudbok och e-bok. Men nu vill förlaget även släppa en fysisk bok som kommer i maj och fortsättningen är redan efterfrågad, säger Anette.
Att ha boksläpp känns pirrigt och spännande.
– Vi har båda delaktighet i alla kapitel. Att vi kunnat samskriva på det här sättet har flätat samman vår vänskap till en djupare nivå. Nu börjar vi om. Den här gången med mer erfarenhet i bagaget, säger Sara.