Nästan som i Dalarna fast platsen är Hortlax
Förra hösten tillträdde Linnea Skog sin tjänst som Piteås kulturmiljöutvecklare. Den här hösten har hon startat en föreläsningsserie "i den byggda miljöns tecken".- Jag tänker prata om fornlämningar och om de miljöer som finns bevarade och om arkitekter och energi, säger hon.
Kulturmiljöutvecklare Linnea Skog har mycket att berätta om kyrkstugorna i Hortlax.
Foto: Robert Lundberg
Varierande miljöer
Hon har också engagerat byggnadsantikvarie Jenny Vestlund från Norrbottens museum som ska prata om effektivare energianvändande i gamla hus.
- Man kan spara in på elräkningen mera varsamt än att byta fönster och brädfodra gamla hus.
- Ofta förstörs kulturvärden för att folk renoverar sönder dem, men det finns bättre lösningar på exempelvis energiproblem, säger Linnea Skog.
I veckan började hon med att berätta mera allmänt om den stora variationen av miljöer som bevarats i Piteå, såväl industriella byggnader som byggnader inne i centrum och kyrkstäderna. Hon envisas nämligen med att säga kyrkstad istället för kyrkby.
- Det heter så, kyrkbyar är dialektalt, konstaterar hon med en pondus som är svår att säga emot eftersom hon i samma veva bjuder på en snabb historierepetition:
Det har funnits 71 kyrkstäder i Norrland.
Längre söderut där avstånden mellan kyrkorna inte är lika långa, var det vanligt med kyrkstallar - det vill säga en viloplats för hästarna - om än en och annan kyrkstad kan ha funnits ner mot Dalarna.
Ovanliga stugsamlingar
I dag finns bara 16 kyrkstäder kvar, varav så många som tre väl bevarade i Piteå kommun: Öjebyn, Norrfjärden och Hortlax.
- Bruket av kyrkstugor uppkom troligen i mitten av 1600-talet, med kyrkoplikten. Än i dag regleras ägandet av kyrkstugor genom 1817 och 1849 års kungliga skrivelser, avslutar Linnea Skog sin sammanfattning.
Hon har sina rötter i Dalarna. Därmed är hon väl bekant med byggnadsstilen på de nio stugorna, med 36 kammare, intill kyrkan i Hortlax.
De är byggda cirka 300 år senare än de i Öjebyn som är 147 till antalet med cirka 450 kammare.
- Strukturen här tillkom på gammal betesmark i samband med att två nya socknar bildades på grund av befolkningsökningen.
- En arkitekt har ritat både kyrkan och stugorna och allt blev klart omkring 1915.
- Kyrkan har en nygotisk stil, medan stugorna har en nationalromantisk prägel med mycket svag lokal förankring.
Främmande tradition
Hon pekar på detaljer i en byggnadstradition som inte hör hemma på platsen. Därmed inte sagt att originalutförandena inte är värda att bevaras, tvärtom.
Ett exempel är skorstenarna - stugans uttryck blir annorlunda hos dem som renoverats efter originalet med en liten kupol på toppen, jämfört med dem som bara är fyrkanitga.
- De spröjsade fönstren känner jag också igen från Dalarna, landskapet som fått representera svenskheten utan att vara typiskt svenskt. Nationalromantiken är en av mina favoritstilar för att den innehåller så många olika uttryck. Jag föredrar den nordiska byggnadsstilen, säger hon och vänder sig mot själva kyrkan:
- Jag gillar den här forn-nordiska efterapningen mer än det andra i nationalromantiken. Kyrkan ser nästan ut som en borg, den är jättefin.
Jugend och spillror
Under rubriken "Arkitekter med betydelse för Piteå" kommer Linnea Skog att koncentrera sig mest på två andra byggnader som båda ligger i centrala Piteå:
- Stadshotellet och prästgården, där kommunala musik- och dansskolan håller till, är byggda i jugendstil. De är jätteläckra.
Nästa föreläsning i Vardagsrummet på Bryggargatan, torsdag 8 oktober, handlar om försvunna kulturmiljöer i Piteå.
Till dessa räknas inte bara byggnader, utan områdena runt omkring det som i dag endast är fornlämningar, till exempel Karlberg, Långvik, och den kyrkby som fanns innan centrum flyttades till Öjebyn.
Så jobbar vi med nyheter