Kylan har bildat frostiga kanter runt fönsterkarmarna på Margareta Selanders hem i Holmsund utanför Umeå, men i hennes källare är det sommar. Sommar i trollskogen. Här bor trollet, nyckelpigan, mamma sten, lilla sten och de andra figurerna i "Tittut trollet".
Enmansföreställning
En hel förskoleklass har slagit sig ned på de gula madrasserna på golvet och tittar nyfiket på när trollet leker kurragömma med nyckelpigan. Margareta styr alla dockor själv. Likaså ljuset och musiken.
- Kom lilla fisk ska du få smisk, säger hon med trollets röst.
Barnen fnittrar och härmar trollet.
- Jag försöker att bjuda in barnen att vara med i pjäsen, berättar Margareta när trollskogen somnat och dagisbarnen lämnat källaren.
- Det är viktigt att de får vara delaktiga. Ofta säger de något eller föreslår något för trollet eller nyckelpigan som styr handlingen.
- Det finns pjäser som skapar en glasvägg mellan sig och publiken. Så vill inte jag ha det. För mig är värme och kärlek viktigt, och delaktighet.
Gästspel i hela landet
Margareta Selander lekte mycket själv med dockor när hon var liten, men idén att bygga egna kom först när hennes barn var små och hon jobbade som dagbarnvårdare. Hon och barnen inspirerades av "Trolltider" som gick på TV och började tillverka egna figurer och spela pjäser. Det lokala biblioteket bjöd in dem för att spela där, och det var starten på dockteater Månstjärnan. Nu uppträder hon över hela Sverige.
- Det handlar om att skaffa sig bra kontakter, säger hon. I Norrbotten har jag spelat mycket och just Piteå är positiva till dockteater.
Pjäsernas pannrum
I pannrummet intill trollskogen i källaren hänger prinsar, drakar, troll och andra varelser på krokar i taket. Mängder av kartonger står staplade längs väggarna märkta med namnen på de olika pjäserna. Veras krypin, Planetens hemlighet, Tittut trollet, 22 pjäser för olika åldrar.
- En av mina favoriter är "My dance", säger Margareta och visar upp en stor flickdocka med klackeskor.
- Det är en vuxenpjäs som handlar om att gå sin egen väg i livet, att dansa sin egen dans. Så visst kan dockteater vara barnförbjuden. Men de flesta pjäser jag gjort är för barn eller ungdomar.
Margareta Selander berättar att hon tycker mycket av det barn ser på tv i dag är ytligt och stressande.
- Mina pjäser innehåller ett medvetet lugn. Det är nästan viktigare än ett moraliskt budskap. Jag vill ge publiken en levande upplevelse som de aktivt kan ta del i, och samtidigt få något viktigt att tänka på. Många av mina pjäser handlar om ensamhet, relationer och värderingar. Jag vill roa och beröra.
Ingen pensionering
Livet som egen företagare är inte alltid lätt. Margareta har sökt bidrag och pengar för sin verksamhet utan resultat.
- Det finns så mycket lagar och paragrafer, suckar hon och tystnar.
Trots den svåra ekonomiska situationen har Margareta Selander inga planer på att gå i pension.
- Jag vill fortsätta spela och experimentera mer, säger hon bestämt.
- Jag vill göra det för barnens skull. Och för att jag får så mycket tillbaka. Barnens skratt rinner som pärlor genom min kropp och fyller mig med harmoni och glädje.