Sommaren som gick var inte mycket till sommar. Inte för Tina Stenberg nere i den svenska södern heller. Den passade desto bättre för att krypa in i studiomörkret för att färdigställa den nya skivan.
– Det är nästan som att vara återuppstånden från de döda. Jag hade faktiskt helt slutat med musik. Jag var nöjd med det som varit och kände varken längtan eller behov av att skriva.
Hade velat skicka
Tina Stenberg upptäcktes i mitten på 90-talet av ”Abbas femte medlem”, skivdirektören Stikkan Andersson. Debutskivan kom dessutom att produceras av närmast legendariske producenten Anders Burman. Båda är döda i dag.
– Det hade varit fantastiskt att kunna skicka dem varsitt exemplar av nya skivan och säga ”kolla här, det blev någonting av mig”.
De senaste åren har det varit fokus på familj och ett annat liv. Tina Stenberg har jobbat med kundservice och lägenhetsbesiktning i fastighetsbranschen och med musikproduktion i sin mans bolag. Hon trodde att hon måste vara ensam och lite olycklig för att kunna skriva musik, men där tog hon fel. När hennes man jobbade på annan ort fann hon sällskap i gitarren och där och då började idéerna komma. Samtidigt dammade hennes man av sitt rockband och gjorde en ny skiva. Därmed har de triggat varandra.
– Anders, min man, har varit bollplank och hjälpt till med körarrangemang. Det blev mycket musik i hemmet och livet igen. Det är välkommet och känns rikt.
Ärlig och naken
– Mycket är tillbaka i hur det började. Första plattan var en fantastisk resa, att skriva det som fanns i mig. Det är väldigt mycket här och nu, därför ligger den nya plattan nära mig i hjärtat. Jag är så glad i den.
Det finns kanske fler beröringspunkter än så. Instrumentklangerna i ”Kom slå dig ner” är inte olika de som gitarrfantomen Lasse Englund trollade fram på Tina Stenbergs debutalbum ”Treat me fair” från 1997.
– Jag ville göra någonting som kändes äkta, ärligt och naket på ett sätt att man kommer inpå. Jag tycker att jag har landat där. Jag har alltid gillat när det är instrument som verkligen spelas. Det är en organisk platta. Den lever.
Som hemlig klubb
På de tidigare albumen har texterna varit på engelska. Medverkan i en diktsamling för några år sedan ledde till språkbyte.
– Hur tusan blev det här (skratt)? Tittar man runt omkring är det många som släpper skivor på svenska just nu, som om det vore en hemlig klubb. ”Nu gör vi det” liksom.
– Jag har blivit bättre på att vara här och nu sedan jag blev förälder. Jag har tänkt att det hade varit kul att skriva någon låt till barnen. ”Där du är” är skriven till dem och den har fått vara godnattvisa. Det är stort. Det värmer i hjärtat på ett annat sätt.
Hon säger att livet till viss del består av att blicka framåt och tillbaka. Då är det lätt att tänka på skivans båda covers och det är svårt att avgöra vilken som är mest otippad för att släppas av Tina Stenberg. ”I natt är hela stan vår” av Noice eller ”Cycles” en av Sinatras minst klassiska klassiker (här med svensk text). Den ena möjligen en ung tillbakablick och den andra en fullvuxen människas reflektioner kring tillvaron.
Skräckblandat
Texterna är i fokus. Inför ”Mitt i livet” kände Tina Stenberg att hon ville göra en skiva som kändes lika mycket som Hanna Hedlunds skiva ”Det är jag som är mamman”. Under den kombinerade bok- och musikturné som Tina Stenberg gjorde i våras tillsammans med sin pappa, entreprenören Jörgen Stenberg, kom människor fram och sa att de kände igen sig i Tinas ord.
Det var en givande turnésväng, inte minst på ett personligt plan och troligtvis blir det en tur under 2016 också.
– En dimension till är att uppträda. Med skräckblandad förtjusning (skratt).
Här blev det tydligt för henne vad språkbytet innebär.
– Det blir så nära, oskyddat och inpå. Det var jag kanske inte riktigt beredd på. Det var läskigt från början. Det behöver inte vara tydligt ordagrannt, men det är utlämnande.